"Hanna och barnsängskriget"
av Pia Höjeberg

Slitigt och mycket att göra? Mörkt och griskallt ute? Det
kunde lätt vara värre!
Ibland är det nyttigt och stärkande att läsa några eländesböcker från förr för
att få perspektiv på tillvaron. Jag har konsumerat flera böcker på raken med
tema från svältår och kvinnoförtryck i gamla tider. ”Testamente” av Nina Wähä,
”Bomullsängeln” av Susanna Alakoski och så den här boken, ”Hanna och
barnsängskriget”. Den sistnämnda kanske inte är lika känd så därför är det lite
kul att puffa för just den.
Klockar-dottern Hanna har tjänat som piga sedan hon var
tretton år. Hon har aldrig fått lära sig läsa för det tyckte hennes far var
onödigt. ”Det skulle på sin höjd leda till några dumma kärleksbrev”, tyckte
han. Änkefrun, som Hanna tjänstgör hos, uppmuntrar i alla fall Hanna till att
söka in till barnmorskeutbildningen på Barnbördshuset i Stockholm. Hon
övertalar Hannas bror, som är systerns förmyndare, att låna ut pengar så att Hanna
kan klara uppehället under utbildningstiden. Året är 1857.
Lärotiden på Barnbördshuset blir tuff, de unga
barnmorskeeleverna befinner sig långt ner på rangskalan. Till Barnbördshuset
kommer mest ensamstående mödrar, många av dem är socialt utstötta och en hel
del av dem kommer inte levande ut från sjukhuset. Både barnadödligheten och
dödligheten hos mödrarna är stor.
Efter avslutad utbildning börjar Hanna jobba som
sockenbarnmorska i Jämtländska Huså. Hon har vid det laget också utbildat sig
till rätten att använda särskilda instrument vid komplicerade förlossningar.
Några av de ruggiga instrumenten hoppas hon att hon aldrig ska behöva ta fram.
”Kvinnor föder barn tills de stupar på barnsängskrigets slagfält. Ett slagfält,
inte lika glamoröst som männens, för där blåses inga fanfarer och inga
tapperhetsmedaljer delas ut”, säger hon efter att ha räddat en barnaföderska
från att dö.
Sockenbarnmorskans jobb är inte heller glamoröst, hon har
ständig jour, det kan komma någon och knacka på dörren alla tider på dygnet.
Hanna flyger fram i släde till samebyar, hon pulsar genom snö och kämpar mot vidskepelse
och fördomar. Lönen är varierande och konstigt nog sprids ett rykte i bygden om
att hon, ve och fasa, måste vara en ”fallen kvinna” eftersom hon utbildats till
barnmorska. Har hon inte fött ett barn i lönndom någonstans?
Läs och var glad att det är 2019, snart 2020, och att det
har hänt så mycket bra på vägen!
/Karin