Dubbelgångare

"Avbilden"
av Anna Snoekstra

En ung tjej, Rebecca Winter, har försvunnit på väg hem från sitt jobb. Ingen verkar ha sett eller hört något. Till och med de anhöriga har nog gett upp hoppet om att få veta vad som hänt Rebecca. Så småningom blir fallet ett cold case.

Elva år senare grips en kvinna för snatteri. Hon är smutsig, sårig, har blåmärken och är helt utsvulten.  Hon kan inte berätta vad hon har varit med om, men säjer att hon är den försvunna Rebecca. De är väldigt lika och familjen tar emot henne med öppna armar.

Polisen som ansvarade för spaningsarbetet när Rebecca försvann kan inte riktigt släppa fallet. Han vill veta vad som hände den där gången för elva år sedan och envisas med att försöka pressa fram uppgifter från den unga kvinnan. Bästa väninnan är också fundersam. Hon känner inte riktigt igen sin coola kompis från förr.

Upplösningen blir oväntad och spännande!

/Karin

Fångad av en bok

Författare till ungdomsböcker brukar ofta vara väldigt skickliga på att fånga läsaren snabbt. Det tycker jag att man kan säga om Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren också! Jag har just varit fångad av deras spännande bok Cirkeln.
Cirkeln utspelar sej till stor del i nutida skolmiljö. Några av de ruskigaste händelserna inträffar på själva skolan och man vet inte vilka man kan lita på. Rektorn, som haft elever inkallade på rummet strax innan de råkar ut för fasansfulla händelser? Övrig skolpersonal? Kan man ens lita på ungdomarna själva? Vem eller vilka styr händelserna?

Huvudpersonerna är en grupp tjejer, som sinsemellan är väldigt olika. De tvingas mer eller mindre ihop med anledning av sina hittills okända, speciella förmågor.

Boken är första delen i trilogi, så det kommer mera...

//Karin

Utsatta barn och svaga vuxna

Ramona av Marta Söderberg

Två olika böcker om unga flickor. Båda har med sej erfarenheter från uppväxttiden som ingen skulle behöva bära på. Båda uppvisar klara självskadebeteenden. Jag tyckte bäst om boken "Ramona" av Marta Söderberg. Den är lätt att komma in i och lätt att följa.

Ramona känns som en i grunden ganska vanlig tjej, fast hon sen har drivit iväg så långt i svarta tankar och självskadebeteenden.
Ramona är bitter på sin mamma, som flyttade till New York för ett lockande jobb. Det spelar ingen riktig roll att mamman kom tillbaka, för allt var redan sårat och kraschat. Ramona har, som många andra ungdomar, svårt att hitta sej själv. Man förstår att hon utvecklat ätstörningar även om det inte beskrivs så ingående. När "det svarta" kommer över henne skär hon långa djupa sår i armarna och blir ett svårbehandlat "fall" för både familj, skola och socialtjänst. Det blir ett kaosartat bollande mellan behandlings- och vårdboenden.



Runt Ramona finns det trots allt flera sunda människor, som försöker finnas till för henne. Flickan i nästa bok, "Du skulle ha sagt som det var" är omgiven av vuxna med skev

Du skulle sagt som det var
av Ulla-Maja Andersson

relation till ett litet barn. Denna arma unge tassar på tå kring sin svårt psykiskt sjuka mamma. Farfar och flera närstående utnyttjar henne grovt. Det finns ingen att verkligen lita på och flickan utvecklar själv en sjuk syn på vad som är normalt och friskt i förhållandet mellan vuxna och barn.

Man härdar ut att läsa boken eftersom en terapeut kommer in i handlingen. Varvat med tillbakablickar följer man som läsare samtalet mellan terapeuten och flickan.


//Karin