Människor har gjort det i alla tider. Brutit upp från det trygga invanda och begett sig mot något de hoppats ska bli bättre. "Vi kom över havet", av Julie Otsuka, är en gripande roman på det temat.
Handlingen startar 1919, då en grupp unga japanska kvinnor är på väg till det rika fantastiska landet i väster. De ska gifta sej med vackra framgångsrika män, som de aldrig har träffat. De tummade fotona, som kvinnorna tittat på så många gånger under den gungiga båtresan, överensstämmer inte något vidare med den luggslitna skara män som står och väntar på kajen i San Francisco. Det blir ett hårt och slitsamt liv för de flesta.
När andra världskriget bryter ut och Japan ses som landets fiende betraktas alla med japanskt påbrå som förrädare, men det är inte möjligt att bara packa ihop och åka hem.
Det var väldigt lätt att dras in i den här boken. Den är liten och behändig i formatet. Författaren skriver på ett närvarande sätt, där hon beskriver alla kvinnorna som "vi". En stor gemensam grupp med varierande livsöden. Gemensamt för dem är att livet är krävande och hårt.
En del fenomen är eviga. Även idag förekommer det ju att kvinnor reser över världen för att flytta ihop med någon de bara har sett på bild, fått brev/mail ifrån. Utanförskap och främlingsfientlighet är dessvärre också eviga begrepp.
//Karin
