Det farliga positiva tänkandet

Vissa böcker känns viktigare än andra och ibland hittar man en som går mot strömmen och vågar vara barnet som pekar på kejsaren och högljutt utbrister att han är naken. För mig är Gilla läget av Barbara Ehrenreich en sådan bok. Jag funderar ofta på frågor om källkritik och hur man ska förhålla sig till information som en del av jobbet, men ibland verkar det som om vi försöker lära ungdomarna att ha ett kritiskt förhållningssätt utan att göra ansträngningen själva. Till exempel så accepterar många vuxna förändringar utan att reflektera över vem som tjänar på det eller håller av olika anledningar, okritiskt med majoriteter och auktoriteter.  Ehrenreich argumenterar övertygande om att detta inte bara beror på enskilda individers agerande utan är en samhällssjuka som kallas "positivt tänkande". En sjuka som gör att vi glatt marscherar mot ekonomisk och ekologisk kollaps utan att dra i bromsen. Boken är skriven ur ett amerikanskt perspektiv, men det är lätt att se kopplingarna till dagens sverige där arbetslösa "coachas" och samhällsproblem individualiseras. Orkar man inte läsa de lite segare kapitlen om amerikanska näringslivet och positiv psykologi så rekommenderar jag starkt att hoppa över det och istället läsa det första och sista kapitlet. Jag citerar från sammanfattningen:

 

"I århundraden, eller åtminstone sedan den protestantiska reformationen, har de västliga ekonomiska eliterna smickrat sig själva med tanken att fattigdom är ett självvalt tillstånd. Kalvinisterna såg det som en följd av lättja och andra dåliga vanor. De positiva tänkarna skyllde på en medveten oförmåga att bejaka överflöd. Socialhjälpstagare tvingades ut i lågbetalda arbeten delvis därför att det antogs förstärka deras självkänsla. Avskedade arbetare och sådana som snart skulle avskedas utsattes för motivationsföreläsare och motivationsträning. Men den ekonomiska härdsmältan borde en gång för alla ha tillbakavisat tanken på att fattigdom var ett personligt misslyckande eller något dåligt fungerande sinnestillstånd"

 

En fantastisk bok för de redan kritiska och en nödvändig bok för ja-sägare överallt oavsett politisk färg.

 

Peter Hirseland



Uniformen

Drömde härom natten att jag blev avstängd från jobbet i 30 dagar och fick löneavdrag eftersom jag inte hade korrekt uniform. Nu var det visserligen inte biblioteket jag blev avstängd från utan ett av mina gamla jobb som spärrexpeditör i stockholms tunnelbana. Det var ett arbete med sträng uniformsplikt och som jag kan minnas det så hade jag ingenting emot det. Det är ganska logiskt att det skall vara lätt att känna igen personalen i en sådan miljö.

I drömmen blev jag väldigt upprörd och argumenterade högljutt med arbetsledaren eftersom jag tyckte att jag visst hade uniformen på mig. Visserligen så hängde skjortan utanför och jag saknade slips, men ändå. När jag åkte hem igen diskuterade jag vildsint med mina arbetskamrater, lite märkligt att dom också var på väg hemåt, men drömmar är ju som dom är, och döm av min förvåning när det visade sig att det inte var mina gamla arbetskamrater. Det var ljusdals bibliotekspersonal i tunnelbaneuniformer.

Nu har vi, som tur är, inte uniformsplikt på biblioteket men kanske var detta mitt undermedvetna som försökte påminna om att inte glömma namnskylten vareviga dag, eller så var det en inre önskan om att köpa en slips. Oavsett vilket så hoppas jag att vi ses på biblioteket och att ingen förväxlar mig med en spärrexpeditör.

Eftersom det här är en biblioteksblogg så lade jag till en bild på en passande bok. Jag har inte läst den, men titeln passade bra.

Peter Hirseland

De senaste höjdpunkterna

Nu var det ett tag sedan jag skrev någonting här på bloggen, så jag förstår att ni alla håller på att spricka av nyfikenhet över vad jag läst på sista tiden. Inte? Nåväl, här följer ett urval av de böcker som jag fastnat för på sistone:

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har varit ute ett tag och är del två i trilogin om häxorna i Engelsfors. Första delen var fantastisk och förväntningarna givetvis enorma. I början tyckte jag att den var lite seg men det visade sig snart att segheten behövdes för att påminna min sega hjärna om vem som var vem och vad som hade hänt. När väl startsträckan var avklarad så levde Eld verkligen upp till förväntningarna. Konceptet är likt ettan, ondskan står för dörren och endast samarbete kan avvärja den stundande apokalypsen. Flera trådar
från ettan knyts ihop och persongalleriet utvecklas på lite ovän-
tade sätt. Har du läst Cirkeln så är Eld ett måste och om du inte
har läst Cirkeln så gör dig själv en tjänst och gör det.
Då kommer Eld kännas nödvändig den med.

The Rest is Propaganda av Steve Ignorant och Steve Pottinger
är en helt annan sorts bok. Efter häxor och magi i Eld så satt en biografi med en av min ungdoms hjältar som en smäck. Steve
Ignorant sjöng med Engelska punkbandet Crass i slutet av 70, början av 80-talet. Ett band med skyhöga ideal och ett budskap präglat av pacifism och drömmen om ett klasslöst samhälle.
Crass lämnade ett gigantiskt avtryck i den alternativa musikhistorien men var alltid lite mystiska för ett fan som jag själv som aldrig hade möjlighet att se dom live. Det finns en separat bok om bandet Crass av George Berger men The Rest is Propaganda fokuserar på sångarens liv och upplevelser före, efter och under Crass-tiden. Det är en historia om en klassresa inramad av legendarisk punkhistoria och det är fantastisk läsning. Måhända mest för oss som lyssnat mycket på bandet men det är ju aldrig försent att upptäcka intressant musik och udda kultur.

Det dröjer aldrig länge innan jag är tillbaka och nosar på det övernaturliga, monster, aliens och dylikt. Jag hittade en bok på återlämningsvagnen på jobbet precis när jag var mittimellan två böcker. Egentligen skulle det ju betas av ytterligare en bok i "högen" (dvs olästa böcker spridda i hemmet) men efter att ha sett kombinationen Guillermo Del Toro och vampyrer så var jag bara tvungen att kasta mig över först Släktet och sedan Förgörelsen. Del Toro har regisserat några av mina favoritfilmer typ Hellboy och Pans labyrint och vampyrer är ju vampyrer. Gillar man spänning och inte är så konservativ när det gäller vad en vampyr är och hur dom fungerar så kan jag knappast tänka mig bättre läsning. Blod, pest, död och undergång blandat i en fartfylld röra. Jag köar otåligt på den tredje delen, Evig natt, och ryktet gör gällande att en teveserie är på gång. Det lär bli något helt exceptionellt och i väntan på den så finns böckerna.


Peter Hirseland

Sagan om ringen fortsätter

Någon där ute som saknar midgård, dvärgar, orcher och trollkarlar? Jag gör det i alla fall med jämna mellanrum och istället för att se om sagan om ringen filmerna för sjuttioelfte gången så fastnade jag, den här gången, med alvklingan- Mörkrets ring del 1 av Nick Perumov. Författaren läste själv Tolkien i sin ungdom och fick sådan separationsångest när han läst klart att han skrev en egen trilogi som utspelar sig i samma universum fast cirka 300 år senare. Handlingen är snarlik; en hobbit reser runt med en dvärg och en människa och råkar ut för allehanda äventyr. Det är måhända inte superspännande hela tiden men Perumov lyckas på något sätt ändå fånga stämningen från midgård och eftersom den både är lättsmält och tjock så fungerar den perfekt som sommarläsning

Peter Hirseland

Ray Bradbury är död. Länge leve Ray Bradbury

Så har Ray Bradbury gått ur tiden. Ett klassiskt namn för oss som gillar Science Fiction vare sig man läst honom eller inte. Det har liksom inte gått att undgå namnet och inflytandet och för min egen del så började jag läsa Fahrenheit 451, Bradburys kändaste bok, bara härom veckan och då menar jag inte läsa om. Det är första gången, men det känns som om jag läst den hundratals gånger. Möjligen är det Hawkwindlåten med samma namn som jag lyssnat på 100 gånger och sedan blandat ihop det men jag tror ni vet vad jag menar. Ray Bradbury var en legend som inspirerade långt utanför böckernas värld. Om du aldrig läst honom tidigare så hylla hans gärning genom att få det gjort nu i sommar. Det är han värd. Nu skall det bli intressant att se om Fahrenheit 451 faller mig på läppen eller inte. Hur det än blir med den saken så är ju inte tiden bortslösad eftersom man fyllt ett tomrum i allmänbildningen.

Peter Hirseland