Avdelningen sura gubbar

"Livet enligt Fikry"
av Gabrielle Zevin

På något sätt gillar jag böcker där det finns en riktigt vresig och sur huvudperson med i bilden. Det är ett bra utgångsläge för roliga vinklingar och intressant utveckling.

I den här boken är det en bokhandlare som får stå för det sura och kärva humöret. Frun har dött och bokhandeln går sämre än någonsin. Vad det nu kan bero på... det är inte alla kunder som vågar sej in i bokhandeln, en del  kommer ut därifrån lätt omskakade och något mindre lässugna.
Mörkret är totalt för bokhandlarn när någon går och stjäl hans mest sällsynta och dyrbara bok.

Så...kommer det en ovanlig leverans. Någon planterar helt enkelt ett litet barn i bokhandeln. Med ett brev, där bokhandlarn ombeds ta hand om flickan. Han är förresten inte så gammal. Den känslan får man i början, men den stämmer inte.

Rolig och tänkvärd bok!

/Karin

Feelgood från Missångerträsk

En feelgoodbok på kvällskvisten, kan det passa? Jag har just lyssnat klart på Martina Haags "Hälsningar från oss i Missångerträsk".

Huvudpersonen Nadja har stått i adoptionskö i fyra år och går nu bara och väntar på barnbesked. Snart snart ska det komma brev från adoptionscentret, med foto och namn på hennes efterlängtade barn. Jobbet går risigt, kärleken lyser med sin frånvaro, men när barnet kommer ska sånt inte spela någon roll alls längre.

Brevet kommer, men det visar sej att Kina just precis har ändrat sina adoptionsregler. Ensamstående får inte längre adoptera. Besvikelsen drar ner Nadja i botten och hur ska det här kunna bli en feelgoodroman, undrar kanske någon? Jo, nu drar Martina Haag igång en rolig förvecklingsberättelse om singelkillar i Norra Norrland, sura gammgubbar (nån som har märkt min förkärlek för ettersura gubbar i bokform?) och spontana Nadja som trasslar in sej rejält.

Rekommenderar den här boken, eller ljudboken för den delen, till den som gillar roliga böcker.

//Karin

Filmtajm

Har lånat och sett Johan Lundhs film "Den som söker". Josephine Bornebush, som man tidigare sett i flera humorserier, spelar en allvarlig roll. Faktiskt utan att tidigare karaktärer ligger och stör.

Huvudpersonen Tuva förlorar sina föräldrar i en trafikolycka och strax därefter gör hon en oväntad upptäckt. Hon och dottern ger sej iväg på en omvälvande resa.

Jag tycker filmen är snyggt gjord. Många scener har filmats så att man känner sej närvarande, till exempel under den inledande bilresan. I andra scener kan man känna tydligt hur huvudpersonen är iakttagen av någon...
Björn Granath spelar en annan av huvudrollerna. Inte någon särdeles sympatisk roll!

//Karin

Att vara någons hemliga dotter

En del kan titta i gamla dammiga album och spana efter släktdrag. Den där näsan verkar bekant... och den dimmiga snubben i uniform ser ju ut precis som sonen när han låg i lumpen! Men för andra är ursprunget en ständigt kliande gåta.

Shilpi Somaya Gowda har skrivit Den hemliga dottern på temat familj - ursprung - olika kulturer. Amerikanska Asha lever i en omhuldad trygg miljö. Pappa Krishnan har sin släkt i Indien och det är en av anledningarna till att Asha som liten adopterats just från ett barnhem i Mumbai.

Som 20-åring åker Asha för första gången tillbaka till Indien. Hennes uppdrag är att skriva en stipendieuppsats om livet i kåkstaden Dharavi.  Asha möter extrem fattigdom och hänsynslöst uttnyttjande av människoliv, men också starka familjeband och en varm kultur. Efter de första förlamande besöken i kåkstaden inser Asha att uppsatsen ska handla om kvinnornas starka insatser.

Parallellt med Ashas upplevelser får läsaren följa vad som händer hennes ursprungliga biologiska familj.


Rekommenderar den här boken!

//Karin