Det kommer väldigt många deckare. Nu är jag tillfälligt mätt på dem igen och har spårat upp en bok med (enligt baksidestexten) lätt självbiografiskt innehåll.
Vinteräpplen av debuterande Josefine Sundström.
Jag gillar ju finnen Paasilinna, Mikael Niemi, Torgny Lindgren & co, som skriver om kärva, småsura, strävsamma människor med seg ork och speciell humor (ofrivillig ibland). I
Vinteräpplen finns det gott om såväl försupna surkartar som goda strävsamma människor, som kämpar för att nå ett acceptabelt liv. Man får följa flera generationer utifrån den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten.
Den unga Tova hittar mod och kraft att bryta upp och följa sina drömmar till fastlandet. Det liv hon får där kommer också att bestå av mycket kamp och förödelse. Killen hon har träffat visar sej ha flera sidor...
En reflektion... hur många böcker finns det om kvinnoöden, där olika karlar saboterar livet genom supande, slarv och våld? I förhållande till hur många böcker det finns om kvinnor som lever rövare och gör livet surt för sina män? Speglar det verkligheten eller är det ena temat mera tacksamt i bokform, just nu?
//Karin