En bok som alla redan har läst...

"Inlandet"
av Elin Willows

Den här boken har det viftats med i TV-soffor, skrivits om i tidningar och köats för på biblioteket. Jag blev lite överraskad ändå när jag läste den. Trodde att den skulle vara annorlunda. På något sätt.

Berättelsen kryper under skinnet på läsaren. Man (jag) blir riktigt orolig för henne, huvudpersonen. Hon gör en motsatt flytt, tvärtom mot alla andra. Hon packar ihop sitt liv, lämnar familj och vänner i storstaden och följer med pojkvännen till hans lilla inlandsby i nordligaste Norrland. Det är mörkt (eller alldeles för ljust på sommaren). Förhållandet tar slut, men hon blir kvar. Så där bara. Det bara blir så.

Kapitel för kapitel får man följa hur hon faller in i någon sorts mönster, men inte som en av de andra i byn. Hennes liv rullar på av sej själv. Sommar blir vinter och vinter blir sommar. Höst och vår hinns knappt med.

Så där i förbigående får man veta att hon blöder näsblod varje morgon, att hon när hon är ledig tidvis knappt lämnar sängen/matplatsen/Tv-soffan fast hon inte kan sova. Hur mår hon egentligen?


/Karin