Vem är galnast?

Vem är mest galen i en galen värld? Jag brukar av någon anledning fastna för det temat i böcker och filmer. Man har inte koll på hur saker och ting ligger till. Rätt som det är gör författaren/filmskaparen ett skickligt lappkast och på slutet framstår det glasklart hur dragen vid näsan man har blivit.

Johan Theorins Sankta Psyko har jag bloggat om förut och även Marie Hermansons Mannen under trappan. Gastkramande bra exempel på författargreppet att vända på steken när man minst anar det.

Nu har jag lånat filmen "Shutter island" på bibblan och tittat igenom den på icke-spöktid. Dvs ganska så mitt på dagen, när det var ljust ute och sällskap fanns vid TV:n. Men... man kan ju aldrig vara helt säker på att inte TV-sällskapet plötsligt flippar ut och släpper fram vargtänderna... Kanske soffan egentligen är placerad på en sluten stormavdelning nånstans...

Hur som helst, filmen var sevärd tycker jag. En extra glasspinne får den av mej för att Max von Sydow dök upp ur en djup fåtölj. Det gjorde han i egenskap av skum psykiatriker med röntgenblick bakom runda glasögon. En äldre man med avslöjande tysk accent. Lätt att damma av skräck-förtjusningen från förr om man såg Exorcisten på bio som alldeles för ung. Nämnde Max fick slita hårt i en av huvudrollerna då.

//Karin