Nu var det ett tag sedan jag skrev någonting här på bloggen, så jag förstår att ni alla håller på att spricka av nyfikenhet över vad jag läst på sista tiden. Inte? Nåväl, här följer ett urval av de böcker som jag fastnat för på sistone:
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har varit ute ett tag och är del två i trilogin om häxorna i Engelsfors. Första delen var fantastisk och förväntningarna givetvis enorma. I början tyckte jag att den var lite seg men det visade sig snart att segheten behövdes för att påminna min sega hjärna om vem som var vem och vad som hade hänt. När väl startsträckan var avklarad så levde Eld verkligen upp till förväntningarna. Konceptet är likt ettan, ondskan står för dörren och endast samarbete kan avvärja den stundande apokalypsen. Flera trådar
från ettan knyts ihop och persongalleriet utvecklas på lite ovän-
tade sätt. Har du läst Cirkeln så är Eld ett måste och om du inte
har läst Cirkeln så gör dig själv en tjänst och gör det.
Då kommer Eld kännas nödvändig den med.
The Rest is Propaganda av
Steve Ignorant och Steve Pottinger
är en helt annan sorts bok. Efter häxor och magi i Eld så satt en biografi med en av min ungdoms hjältar som en smäck. Steve
Ignorant sjöng med Engelska punkbandet
Crass i slutet av 70, början av 80-talet. Ett band med skyhöga ideal och ett budskap präglat av pacifism och drömmen om ett klasslöst samhälle.
Crass lämnade ett gigantiskt avtryck i den alternativa musikhistorien men var alltid lite mystiska för ett fan som jag själv som aldrig hade möjlighet att se dom live. Det finns en separat bok om bandet Crass av
George Berger men The Rest is Propaganda fokuserar på sångarens liv och upplevelser före, efter och under Crass-tiden. Det är en historia om en klassresa inramad av legendarisk punkhistoria och det är fantastisk läsning. Måhända mest för oss som lyssnat mycket på bandet men det är ju aldrig försent att upptäcka intressant musik och udda kultur.
Det dröjer aldrig länge innan jag är tillbaka och nosar på det övernaturliga, monster, aliens och dylikt. Jag hittade en bok på återlämningsvagnen på jobbet precis när jag var mittimellan två böcker. Egentligen skulle det ju betas av ytterligare en bok i "högen" (dvs olästa böcker spridda i hemmet) men efter att ha sett kombinationen Guillermo Del Toro och vampyrer så var jag bara tvungen att kasta mig över först Släktet och sedan Förgörelsen. Del Toro har regisserat några av mina favoritfilmer typ
Hellboy och Pans labyrint och vampyrer är ju vampyrer. Gillar man spänning och inte är så konservativ när det gäller vad en vampyr är och hur dom fungerar så kan jag knappast tänka mig bättre läsning. Blod, pest, död och undergång blandat i en fartfylld röra. Jag köar otåligt på den tredje delen, Evig natt, och ryktet gör gällande att en
teveserie är på gång. Det lär bli något helt exceptionellt och i väntan på den så finns böckerna.
Peter Hirseland
För en gångs skull ligger jag helt rätt i tiden, har just avslutat den bok som Svenska Deckarakademin den 24 november utsåg till årets bästa kriminalroman (svenska). Hade jag ingen aaaaning om förrän jag idag började leta förlagsbild på mp3-bokens omslag.
När man bor intill Ljusnan och har hört Mikael Niemi läsa sin bok "Fallvatten" tittar man på älven med nya ögon... mera vaksamma. Skönt att isen börjar lägga sej! Då kan väl inte älvar hitta på så mycket, eller? Niemi har skapat en spännande och tänkvärd katastrofbok. I hans fall är det Lule älv som bryter sej loss och sveper med allt som kommer i vägen. Läsaren/lyssnaren till ljudboken får följa människor i olika situationer. Alla befinner de sej utmed älven när det händer. Och det händer! Mycket! //Karin
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har varit ute ett tag och är del två i trilogin om häxorna i Engelsfors. Första delen var fantastisk och förväntningarna givetvis enorma. I början tyckte jag att den var lite seg men det visade sig snart att segheten behövdes för att påminna min sega hjärna om vem som var vem och vad som hade hänt. När väl startsträckan var avklarad så levde Eld verkligen upp till förväntningarna. Konceptet är likt ettan, ondskan står för dörren och endast samarbete kan avvärja den stundande apokalypsen. Flera trådar 
Crass lämnade ett gigantiskt avtryck i den alternativa musikhistorien men var alltid lite mystiska för ett fan som jag själv som aldrig hade möjlighet att se dom live. Det finns en separat bok om bandet Crass av George Berger men The Rest is Propaganda fokuserar på sångarens liv och upplevelser före, efter och under Crass-tiden. Det är en historia om en klassresa inramad av legendarisk punkhistoria och det är fantastisk läsning. Måhända mest för oss som lyssnat mycket på bandet men det är ju aldrig försent att upptäcka intressant musik och udda kultur.
Någon där ute som saknar midgård, dvärgar, orcher och trollkarlar? Jag gör det i alla fall med jämna mellanrum och istället för att se om sagan om ringen filmerna för sjuttioelfte gången så fastnade jag, den här gången, med alvklingan- Mörkrets ring del 1 av Nick Perumov. Författaren läste själv Tolkien i sin ungdom och fick sådan separationsångest när han läst klart att han skrev en egen trilogi som utspelar sig i samma universum fast cirka 300 år senare. Handlingen är snarlik; en hobbit reser runt med en dvärg och en människa och råkar ut för allehanda äventyr. Det är måhända inte superspännande hela tiden men Perumov lyckas på något sätt ändå fånga stämningen från midgård och eftersom den både är lättsmält och tjock så fungerar den perfekt som sommarläsning
Gustavs grabb av Leif GW Persson har haft rekordköer i bibliotekssamarbetet HelGe. Nu har jag också läst den, som e-bok. Man kan ha höga förväntningar på omtalade böcker, men den här bjöd faktiskt på mera än vad jag väntade mej. Mediabilden av GW brukar framstå som ganska självgod, tvärsäker och kompromisslös... Den här självbiografin vänder totalt upp och ner på den bilden. Man får lära känna en känslig och kämpande person med humor och självdistans. Han gör en lång klassresa under sin uppväxt. Rekommenderar boken! //Karin
. Lånade filmatiseringen av Marie Hermanssons bok Mannen under trappan. Och blev fast. Filmen, som visades som en TV-serie, är lång. Men det gick inte att sluta titta. Och för all del gick det inte att titta hela tiden heller. Allt börjar med en lycklig barnfamilj som har flyttat. Det är frid och fröjd tills Mannen under trappan börjar dyka upp. Både filmen och boken rekommenderas för den som gillar kusliga och lätt oväntade historier! Och kul att filmhandlingen utspelar sig i Bollnästrakten. Man känner igen hus och gatubilder. //Karin
