Helenas hämnd skulle jag rekommendera till den som gillar historiska romaner, spänning och vill bli uppslukad av en bok.
Helena är en stark och självständig kvinna i 1100-talets Västergötland. Hon driver sin egen gård tillsammans med de fyra barnen. När en av döttrarna råkar riktigt illa ut måste Helena göra ett svårt val.
Boken ingår som en fristående del i Historiska medias serie Släkten och enligt förlagsinformationen bygger den på ett verkligt livsöde. Historikern Dick Harrison skrev synopsis till boken.
//Karin
söndag 2 december 2012
måndag 26 november 2012
Läst "rätt" bok
För en gångs skull ligger jag helt rätt i tiden, har just avslutat den bok som Svenska Deckarakademin den 24 november utsåg till årets bästa kriminalroman (svenska). Hade jag ingen aaaaning om förrän jag idag började leta förlagsbild på mp3-bokens omslag.Deckarakademins motivering var: ”En skickligt konstruerad syntes av berättande, språkkänsla och levande miljöskildring”.
Författaren, som är uppvuxen i Kiruna, läser själv med god norrländsk intonation. Det var annars boktiteln som gjorde mej nyfiken. Jag läste ju "Fördömd" av Johanne Hildebrandt i början av året och fascinerades av uråldrig samisk gudatro. Molok är en annan gudom som finns i olika delar av världen.
Den här boken är Åsa Larssons femte bok med Rebecca Martinsson som en av huvudpersonerna. Boken gick ut hårt i början. En jägare upplever hur hans hund blir björnbiten. När besiktningsmannen öppnar buken på björnen gör han ett oväntat fynd...!
//Karin
Etiketter:
Böcker,
Deckare,
Karin,
Ljudböcker,
Spänning
lördag 3 november 2012
Allhelgona-läsning
Hans Koppels bok "Kommer aldrig mer igen" bjuder på ett högst passande antal rysningar i Allhelgona-tid...
Ylva är på väg hem från jobbet en vanlig dag, men dyker aldrig upp hos väntande make och barn. Polis och grannar tittar snett på den arme maken, men som läsare vet vi bättre... hon ingår i en välplanerad hämndaktion med upprinning långt tillbaka i tiden.
Spännande in i det sista! Som avdankad barnbibliotekarie känner man författaren bättre under sitt riktiga namn, Petter Lidbeck. Det märks på hans bladvändarsätt att skriva att han är van att fånga upp läsarens intresse på första sidan och inte släppa taget förrän han har berättat klart. Så skriver man för barn och ungdom, också...
//Karin
Ylva är på väg hem från jobbet en vanlig dag, men dyker aldrig upp hos väntande make och barn. Polis och grannar tittar snett på den arme maken, men som läsare vet vi bättre... hon ingår i en välplanerad hämndaktion med upprinning långt tillbaka i tiden.
Spännande in i det sista! Som avdankad barnbibliotekarie känner man författaren bättre under sitt riktiga namn, Petter Lidbeck. Det märks på hans bladvändarsätt att skriva att han är van att fånga upp läsarens intresse på första sidan och inte släppa taget förrän han har berättat klart. Så skriver man för barn och ungdom, också...
//Karin
tisdag 30 oktober 2012
När älven sliter sej
När man bor intill Ljusnan och har hört Mikael Niemi läsa sin bok "Fallvatten" tittar man på älven med nya ögon... mera vaksamma. Skönt att isen börjar lägga sej! Då kan väl inte älvar hitta på så mycket, eller? Niemi har skapat en spännande och tänkvärd katastrofbok. I hans fall är det Lule älv som bryter sej loss och sveper med allt som kommer i vägen. Läsaren/lyssnaren till ljudboken får följa människor i olika situationer. Alla befinner de sej utmed älven när det händer. Och det händer! Mycket! //Karintorsdag 25 oktober 2012
De senaste höjdpunkterna
Nu var det ett tag sedan jag skrev någonting här på bloggen, så jag förstår att ni alla håller på att spricka av nyfikenhet över vad jag läst på sista tiden. Inte? Nåväl, här följer ett urval av de böcker som jag fastnat för på sistone:
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har varit ute ett tag och är del två i trilogin om häxorna i Engelsfors. Första delen var fantastisk och förväntningarna givetvis enorma. I början tyckte jag att den var lite seg men det visade sig snart att segheten behövdes för att påminna min sega hjärna om vem som var vem och vad som hade hänt. När väl startsträckan var avklarad så levde Eld verkligen upp till förväntningarna. Konceptet är likt ettan, ondskan står för dörren och endast samarbete kan avvärja den stundande apokalypsen. Flera trådar
från ettan knyts ihop och persongalleriet utvecklas på lite ovän-
tade sätt. Har du läst Cirkeln så är Eld ett måste och om du inte
har läst Cirkeln så gör dig själv en tjänst och gör det.
Då kommer Eld kännas nödvändig den med.
The Rest is Propaganda av Steve Ignorant och Steve Pottinger
är en helt annan sorts bok. Efter häxor och magi i Eld så satt en biografi med en av min ungdoms hjältar som en smäck. Steve
Ignorant sjöng med Engelska punkbandet Crass i slutet av 70, början av 80-talet. Ett band med skyhöga ideal och ett budskap präglat av pacifism och drömmen om ett klasslöst samhälle.

Crass lämnade ett gigantiskt avtryck i den alternativa musikhistorien men var alltid lite mystiska för ett fan som jag själv som aldrig hade möjlighet att se dom live. Det finns en separat bok om bandet Crass av George Berger men The Rest is Propaganda fokuserar på sångarens liv och upplevelser före, efter och under Crass-tiden. Det är en historia om en klassresa inramad av legendarisk punkhistoria och det är fantastisk läsning. Måhända mest för oss som lyssnat mycket på bandet men det är ju aldrig försent att upptäcka intressant musik och udda kultur.
Det dröjer aldrig länge innan jag är tillbaka och nosar på det övernaturliga, monster, aliens och dylikt. Jag hittade en bok på återlämningsvagnen på jobbet precis när jag var mittimellan två böcker. Egentligen skulle det ju betas av ytterligare en bok i "högen" (dvs olästa böcker spridda i hemmet) men efter att ha sett kombinationen Guillermo Del Toro och vampyrer så var jag bara tvungen att kasta mig över först Släktet och sedan Förgörelsen. Del Toro har regisserat några av mina favoritfilmer typ Hellboy och Pans labyrint och vampyrer är ju vampyrer. Gillar man spänning och inte är så konservativ när det gäller vad en vampyr är och hur dom fungerar så kan jag knappast tänka mig bättre läsning. Blod, pest, död och undergång blandat i en fartfylld röra. Jag köar otåligt på den tredje delen, Evig natt, och ryktet gör gällande att en teveserie är på gång. Det lär bli något helt exceptionellt och i väntan på den så finns böckerna.
Peter Hirseland
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har varit ute ett tag och är del två i trilogin om häxorna i Engelsfors. Första delen var fantastisk och förväntningarna givetvis enorma. I början tyckte jag att den var lite seg men det visade sig snart att segheten behövdes för att påminna min sega hjärna om vem som var vem och vad som hade hänt. När väl startsträckan var avklarad så levde Eld verkligen upp till förväntningarna. Konceptet är likt ettan, ondskan står för dörren och endast samarbete kan avvärja den stundande apokalypsen. Flera trådar från ettan knyts ihop och persongalleriet utvecklas på lite ovän-
tade sätt. Har du läst Cirkeln så är Eld ett måste och om du inte
har läst Cirkeln så gör dig själv en tjänst och gör det.
Då kommer Eld kännas nödvändig den med.
The Rest is Propaganda av Steve Ignorant och Steve Pottinger
är en helt annan sorts bok. Efter häxor och magi i Eld så satt en biografi med en av min ungdoms hjältar som en smäck. Steve
Ignorant sjöng med Engelska punkbandet Crass i slutet av 70, början av 80-talet. Ett band med skyhöga ideal och ett budskap präglat av pacifism och drömmen om ett klasslöst samhälle.

Crass lämnade ett gigantiskt avtryck i den alternativa musikhistorien men var alltid lite mystiska för ett fan som jag själv som aldrig hade möjlighet att se dom live. Det finns en separat bok om bandet Crass av George Berger men The Rest is Propaganda fokuserar på sångarens liv och upplevelser före, efter och under Crass-tiden. Det är en historia om en klassresa inramad av legendarisk punkhistoria och det är fantastisk läsning. Måhända mest för oss som lyssnat mycket på bandet men det är ju aldrig försent att upptäcka intressant musik och udda kultur.Det dröjer aldrig länge innan jag är tillbaka och nosar på det övernaturliga, monster, aliens och dylikt. Jag hittade en bok på återlämningsvagnen på jobbet precis när jag var mittimellan två böcker. Egentligen skulle det ju betas av ytterligare en bok i "högen" (dvs olästa böcker spridda i hemmet) men efter att ha sett kombinationen Guillermo Del Toro och vampyrer så var jag bara tvungen att kasta mig över först Släktet och sedan Förgörelsen. Del Toro har regisserat några av mina favoritfilmer typ Hellboy och Pans labyrint och vampyrer är ju vampyrer. Gillar man spänning och inte är så konservativ när det gäller vad en vampyr är och hur dom fungerar så kan jag knappast tänka mig bättre läsning. Blod, pest, död och undergång blandat i en fartfylld röra. Jag köar otåligt på den tredje delen, Evig natt, och ryktet gör gällande att en teveserie är på gång. Det lär bli något helt exceptionellt och i väntan på den så finns böckerna.
Peter Hirseland
tisdag 9 oktober 2012
Kärvt ö-liv
Det kommer väldigt många deckare. Nu är jag tillfälligt mätt på dem igen och har spårat upp en bok med (enligt baksidestexten) lätt självbiografiskt innehåll. Vinteräpplen av debuterande Josefine Sundström.
Jag gillar ju finnen Paasilinna, Mikael Niemi, Torgny Lindgren & co, som skriver om kärva, småsura, strävsamma människor med seg ork och speciell humor (ofrivillig ibland). I Vinteräpplen finns det gott om såväl försupna surkartar som goda strävsamma människor, som kämpar för att nå ett acceptabelt liv. Man får följa flera generationer utifrån den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten.
Den unga Tova hittar mod och kraft att bryta upp och följa sina drömmar till fastlandet. Det liv hon får där kommer också att bestå av mycket kamp och förödelse. Killen hon har träffat visar sej ha flera sidor...
En reflektion... hur många böcker finns det om kvinnoöden, där olika karlar saboterar livet genom supande, slarv och våld? I förhållande till hur många böcker det finns om kvinnor som lever rövare och gör livet surt för sina män? Speglar det verkligheten eller är det ena temat mera tacksamt i bokform, just nu?
//Karin
Jag gillar ju finnen Paasilinna, Mikael Niemi, Torgny Lindgren & co, som skriver om kärva, småsura, strävsamma människor med seg ork och speciell humor (ofrivillig ibland). I Vinteräpplen finns det gott om såväl försupna surkartar som goda strävsamma människor, som kämpar för att nå ett acceptabelt liv. Man får följa flera generationer utifrån den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten.
Den unga Tova hittar mod och kraft att bryta upp och följa sina drömmar till fastlandet. Det liv hon får där kommer också att bestå av mycket kamp och förödelse. Killen hon har träffat visar sej ha flera sidor...
En reflektion... hur många böcker finns det om kvinnoöden, där olika karlar saboterar livet genom supande, slarv och våld? I förhållande till hur många böcker det finns om kvinnor som lever rövare och gör livet surt för sina män? Speglar det verkligheten eller är det ena temat mera tacksamt i bokform, just nu?
//Karin
måndag 1 oktober 2012
Äventyr på hög höjd
Har lyssnat på Thomas Hanzon när han läser David Lagercrantz dramatiska bok Himmel över Everest. Bergsbestigargänget i boken är väldigt mixat. Där finns allt från erfarna inhemska guider till totala blåbär, som köpt sin plats i gruppen. Alla utsätts för bergets växlande väder. Syrebrist i hjärnan ger hallucinationer, fingrar och tår domnar bort. In i det sista är det osäkert vilka som ska klara expeditionen.
Som stillsam bibliotekarie kan man grubbla över vad det är som driver människor till extrem bergsbestigning med risk för livet... man kan se så många snygga vyer med betydligt mindre insats av förfrusna tår och fingrar...
Spännande bok i alla fall!
//Karin
Som stillsam bibliotekarie kan man grubbla över vad det är som driver människor till extrem bergsbestigning med risk för livet... man kan se så många snygga vyer med betydligt mindre insats av förfrusna tår och fingrar...
Spännande bok i alla fall!
//Karin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



