måndag 29 december 2014

Sista boktipset 2014

Mellan julskinka och köttbullar har jag plöjt igenom Zack, en ny bok av Mons Kallentoft och Markus Lutteman.
Zack är en skarp polis, vältränad som få och totalt orädd. Dessvärre är inte bara busen ett problem för honom, även internutredarna behöver överlistas gång efter annan. Vår unge polis har blandad bakgrund och dras med en del missbruksproblem. Han har inte polisens regelhandbok som kvällsläsning.

Handlingen då? Boken inleds med att fyra asiatiska kvinnor hittas mördade i en lägenhet. Kort därefter dyker en femte svårt misshandlad kvinna upp. Hennes skador tyder på en högst avancerad hundattack. Zack och kollegan Deniz nystar i fallet och får fram flera ljusskygga individer. Både från gängkulturens undre värld och den kostymklädda finansvärlden. Vilket är egentligen motivet till alla morden? Trafficking, droghandel, utpressning, rasism?

Jag vet att det finns läsare som inte riktigt har varit överens med de andar som har svävat över handlingen i Kallentofts deckare. De läsarna kan känna sej nöjda nu för den här boken är i stort sett fri från det författargreppet.

En spännande bok, men personligen tycker jag att det är lite synd att man måste ta till så detaljerade beskrivningar av våld. Kan bli nog så gastkramande läsning ändå!

//Karin, som nu håller på med nästa e-bok. Anne Holts "1222 över havet".




måndag 8 december 2014

Kärlek i stark motvind, en gång till

Man skulle kunna tro att den arma Ester Nilsson från "Egenmäktigt förfarande" hade lärt sej en läxa efter sin omöjliga kärlek till konstnären Hugo Rask. Men nej då, i Lena Anderssons nya eleganta bok, "Utan personligt ansvar", tar hon nya tag. Det finns flera svåråtkomliga karlar att låta sej förhäxas av ! Nu är det dags för skådespelaren Olof Sten. Han besitter en obegripligt magnetisk dragningskraft på vår stackars huvudperson. Gift är han, förstås, och minst sagt ombytlig.
Ester och Olof delar många långa intressanta samtal och ömma nätter. Skilsmässa från hustrun Ebba är det inte tal om. För Ester och Olof har ju egentligen inte någon relation, eller?

Lena Anderssons nya bok är minst lika snyggt skriven som den förra. Kan man hoppas på en lättsammare relation för Ester i nästa bok?

//Karin

onsdag 3 december 2014

Quick-fix!

Bättre blodfett, blodsocker, midjemått, flås och humör med en träningsinsats på 3 (tre) minuter i veckan! Låter inte det som något från Harry Potters Hogwarts School of Withcraft and Wizardry?

I själva verket är det den idérike Dr Michael Mosley som har kommit ut med en ny bok, Träna 3 minuter i veckan. Glöm GI, paleodiet, hormonkäk och LCHF! Nu krävs det nog bara några korta tuffa pass tills kläderna längst in i garderoben sitter som ett smäck.

Den som har följt Michael Mosleys forskning på TV vet att han inte väjer för att testa allt på sin egen djärva kropp, med spännande resultat.

Jag måste erkänna att jag inte plöjde hela boken, men kommer nog att tänka lite på den när det gäller att välja mellan en snabb-rusch på gymmet och en stillsamt kontemplativ promenad runt sjön. Går tre-minutersmetoden att förena med mindfulness förresten? Har någon forskat på det eller måste vi gallra bort den avdelningen nu?

//Karin

fredag 28 november 2014

Inspiration till eget skrivande

Foto: Eli Hynne, Los bibliotek

Författare och illustratör Viveka Sjögren har varit på besök på skolan och biblioteket i Los.

Under hösten har eleverna bekantat sig med Vivekas böcker och nu kom hon alltså i egen hög person för att berätta och inspirera.

//Karin

fredag 21 november 2014

Ett besök i Torajaland!

Pensionärsresenären Yvonne Kristiansson besökte den 6 november Ramsjö bibliotek.

Yvonne och hennes man Kåre reste i vintras till Torajaland på ön Sulawesi i Indonesien. De visade bilder därifrån och berättade engagerat om Torajas komplexa begravningsritualer som de fick delta i.

Dödsfirandet där pågår i flera dagar och avslutas med att man tar kroppen till en klippgrav. Barn under tre månader begravs i trädstammar. På bilden ser man klippgravar. En mycket intressant, annorlunda och trevlig kväll.

Carin Björklund//Marianne

Att komma till ett nytt land

Människor har gjort det i alla tider. Brutit upp från det trygga invanda och begett sig mot något de hoppats ska bli bättre. "Vi kom över havet", av Julie Otsuka,  är en gripande roman på det temat.

Handlingen startar 1919, då en grupp unga japanska kvinnor är på väg till det rika fantastiska landet i väster. De ska gifta sej med vackra framgångsrika män, som de aldrig har träffat. De tummade fotona, som kvinnorna tittat på så många gånger under den gungiga båtresan, överensstämmer inte något vidare med den luggslitna skara män som står och väntar på kajen i San Francisco. Det blir ett hårt och slitsamt liv för de flesta.

När andra världskriget bryter ut och Japan ses som landets fiende betraktas alla med japanskt påbrå som förrädare, men det är inte möjligt att bara packa ihop och åka hem.

Det var väldigt lätt att dras in i den här boken. Den är liten och behändig i formatet. Författaren skriver på ett närvarande sätt, där hon beskriver alla kvinnorna som "vi". En stor gemensam grupp med varierande livsöden. Gemensamt för dem är att livet är krävande och hårt.

En del fenomen är eviga. Även idag förekommer det ju att kvinnor reser över världen för att flytta ihop med någon de bara har sett på bild, fått brev/mail ifrån. Utanförskap och främlingsfientlighet är dessvärre också eviga begrepp.

//Karin

                                   

fredag 14 november 2014

Dags att gymma smilbanden

Ärligt talat, vad finns det att flina åt en novemberdag när skymningen smyger sig på en bakifrån klockan 13:38?
Kanske en underfundig, lustig bok?!

Jag slänger in ett boktips av en välbekant ståuppare, David Batra. Boken heter "Gevär säljes p.g.a. dödsfall" och har fått sitt namn från en annons på Blocket.

I en lagom smaklig röra serverar Batra särskrivningar, kreativa stavningssätt, fantasieggande rubriker och irrelevanta bilder, som har varit publicerade på annonssajten Blocket.

För den som har rötter och intresse i Gävleborgs län kan jag tipsa om att det i boken finns ett foto på en motorsågssnidad björn. Tror flera av oss har stött på sådana. Med viss känsla av andakt inför fyndigheten och  skickligheten hos den som kan frammana en fullstor björn ur en vresig trädstam, med hjälp av motorsåg.

Boken står inte i hyllan på Ljusdals bibliotek, men kan med några få eleganta knapptryckningar beställas från vårt eminenta HelGe-samarbete.

Läs den, om du vill förbättra blodcirkulationen i mungiporna.

//Karin

tisdag 28 oktober 2014

Dubbelt upp!

Det har varit författarafton på Ramsjö bibliotek. Det var välbesökt - för att inte säga fullsatt - på biblioteket när författarna Maja Britzelli och Pia F. Davidson gästade Ramsjö.


Den senare berättade om sin bok Så tuktas en svinpäls och den nyligen utkomna boken I likets vänkrets. I händelsernas centrum står tre kvinnor som beslutar sig för att hjälpa varandra att lösa sina livsproblem. Det finns alltid en väg ut ur problem - även om den kanske inte ser ut som man från början trodde...

Maja Britzelli - som tidigare bott i Ramsjö berättade om sin bok som heter Som om inget hade hänt. Det är en kriminalroman och ett relationsdrama om familjehemligheter.


Kön ringlade lång till signering och de båda författarna fick endast en bok var kvar.

































måndag 15 september 2014

Bibliotek mot rasism




Under hela hösten 2014 pågår en kampanj mot rasism på HelGe-biblioteken. 
Förhoppningsvis så har du, om du besökt oss, sett affischerna eller noterat skyltningar på temat. 
Kanske har du läst om kampanjen på vår websida eller läst om den i andra medier. Jag tänkte skriva en del, här på bloggen, om böcker som känns relevanta eller funderingar som dykt upp, men det är nog bäst att börja från början.

Att ta ställning mot rasism kan tyckas vara som att sparka in en öppen dörr. Speciellt för en verksamhet som folkbibliotekets vars uppdrag innehåller många formuleringar om tillgänglighet för alla, demokratiska rum och rättigheter till gratis information osv. 

Dessvärre så är verkligheten sällan så enkel. I Sverige 2014 kallar sig väldigt få människor för rasister och varför ska man i så fall kampanja mot en helt marginaliserad ideologi? Samtidigt upplever sig så pass många svenskar utsatta för rasism i sin vardag, att det inte går att blunda för att någonting är väldigt skevt med majoritetsbefolkningens självbild. Det verkar alltså råda delade meningar om vad rasism faktiskt är och ska folkbiblioteken manifestera mot rasism så blir det av högsta vikt att vara väldigt tydlig med vad vi menar med begreppet.

I nationalencyklopedin beskrivs rasism som en ideologi som grundas på kombinationen av följande fem förutsättningar:

1) uppfattningen att det är rimligt att indela människosläktet i ett antal distinkta raser utifrån fenotypiska skillnader (yttre kännemärken);

2) antagandet att det finns ett samband mellan å ena sidan sådana fenotypiska skillnader och å andra sidan nedärvda mentala och intellektuella anlag, beteendemönster samt lynne och moralisk karaktär;

3) antagandet att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla medlemmar av respektive raser;

4) övertygelsen att raserna låter sig klassificeras i en hierarki, beroende på kvaliteten av de nedärvda dragen;

5) föreställningen att denna hierarkiska klassifikation berättigar medlemmar av förment överlägsna raser att dominera, exploatera och t.o.m. förinta medlemmar av förment underlägsna raser

När jag läser det här så dyker bilder av slaveriet, utrotningen av indianer eller apartheid upp i huvudet. Det är historia snarare än Sverige 2014 och frågan kvarstår hur begreppet är aktuellt för en bibliotekskampanj idag. Kanske är det här skon klämmer hos fler än mig själv? Har vi svårt att ta in och förhålla oss till ett begrepp som vi inte upplever har någon anknytning till vår vardag? NE fortsätter:

”Även åsikter och handlingar som inte i alla avseenden motsvarar definitionen ovan kan med viss rätt benämnas rasism, när det rör sig om allmän motvilja mot medlemmar av grupper som definieras genom fysiska, kulturella eller beteendemässiga karakteristika, utan hänsyn till enskilda gruppmedlemmars individuella särdrag. Ofta är dock uttrycket främlingsfientlighet mer adekvat om sådana attityder”

Här börjar det bränna till. Det behöver alltså inte handla om en uttryckt åsikt att olika raser är olika mycket värda, det kan också handla om att inte se människor som individer. Att generalisera om olika grupper är ingenting konstigt i sig. Vi generaliserar för att förenkla och göra världen begriplig, men det är när generaliseringarna blir till fördomar som vi börjar närma oss rasism. 

Jag tror att det är viktigt att hålla det här i huvudet när vi diskuterar rasism i samhället och att vi är ödmjuka inför de historier människor som anser sig utsatta för rasism berättar. Jag hoppas att HelGe-bibliotekens kampanj kan sprida kunskap om rasismens ideologi och historia, men också att vi kan sprida förståelse för att rasism i Sverige 2014 inte nödvändigtvis ser ut som i historieböckerna. Det är någonting som finns mitt ibland oss och som vi ofta inte ens känner igen, det är en praktik lika mycket som en ideologi och människor drabbas av den på olika sätt. Folkbiblioteken skall vara tillgängliga och öppna för alla. Jag hoppas att den här hösten öppnar för många samtal som gör oss bättre på både tillgängligheten och öppenheten

Peter Hirseland

måndag 25 augusti 2014

Snälla boktips

Mina boktips har nog en tendens att vara väldigt snälla och tama. Kanske det kommer något rivigare från min kollega Peter snart, men i väntan på det presenterar jag här Gatukatten Bob av James Bowen.
Alla som gillar katter vet att det är något särskilt att bli utvald till en katts favoritmänniska. Man känner sej mycket hedrad och speciell. Den här boken handlar om James, som har haft ett ganska rörigt liv. Efter en period av hemlöshet har han nu fått en träningslägenhet och kämpar med sitt drogmissbruk. Livet är inte alltför guldkantat för James, där han hankar sej fram som gatumusikant i ur och skur.

En dag får han så helt oväntat en envis ny vän, en röd gatukatt som bestämmer sej för att flytta in och bli ständig följeslagare. Inte helt populärt hos James, som har fullt sjå med att försörja sej själv. En smutsig, lusig och okastrerad gatukatt är inte vad han längtat efter. Men den röda katten ger inte upp, den dyker upp som en jojo hur många gånger han än försöker göra sej av med den. Och ett mycket speciellt vänskapsförhållande utvecklas mellan människa och katt. Det visar sej att Bob har lysande talang för att få folk att öppna sina plånböcker.

Boken bygger på en verklig historia. Jag har lyssnat på den som ljudbok.

//Karin

onsdag 20 augusti 2014

Tårbestänkta böcker

När jag var betydligt yngre än nu var det många som läste en jättesorglig och jätteromantisk bok som hette Sunshine. Den var skriven av Norma Klein och handlade om en ung mamma som fick cancer. Många läsare fällde tårar över den boken.

Om man vill fälla tårar över en bok i modern tid kan man prova Livet efter dig av Jojo Moyes. Den här boken handlar om Will Traynor, en ung kille med lyckligt välordnat liv, som plötsligt råkar ut för en livshotande olycka. Han vaknar upp i stort sett totalförlamad. Svårt att hålla modet uppe då. Unge Will blir tvär, kärv mot omgivningen och vill helst göra slut på allting.

Lou Clark får jobb som någon sorts sällskapsdam åt Will. Det visar sej att hennes verkliga uppdrag är att försöka få Will att vilja fortsätta leva. Hon har sex månader på sej, sen kan det vara en klinik i Schweiz som hjälper Will över gränsen.

//Karin

torsdag 24 juli 2014

Skyll inte på praktikanten

Hej!


Jag heter Kevin och jobbar på biblioteket i Ljusdal centrum, är sommarjobbare.
Tänkte bara säga att om det är någon av er som läser detta och ska söka sommarjobb nästa sommar så tycker jag att ni kan försöka få en plats här där jag sitter nu. Varför jag tycker det är för att man måste inte slita lika mycket för slantarna och med de så menar jag att jag jobbade på gata/park förra sommaren, trivdes bra där men man fick rensa mycket ogräs och stå på knä, här behöver man inte anstränga sig lika mycket med sånt.

Eftersom detta nu är ett bibliotek så är det ganska självklart att här finns det en hel drös med böcker m.m. Mitt jobb är att sätta upp böcker och scanna in böcker som ska vidare till andra bibliotek. Att scanna böcker och sätta en lapp i dem tycker jag inte är krävande, vilket också känns skönt för man blir inte lika stressad och trött. Personalen är ypperligt bra vilket också gör att man känner sig mer motiverad att ta sig till arbetet och jobba.

Kan ju berätta lite om vad mina fritidsintressen är. Jag gillar data- och tvspel, tycker det är roligt att köra några race Mario Kart med folk online eller med mina polare. Spelar lite GTA och The last of us med, vilket jag tycker är någorlunda bra spel. Lirar även Diablo 3 på pc. De spel jag sagt nu är bland de vanligaste jag brukar spela.

Jag gillar även bilar stora som små och vad jag menar med det är att jag gillar riktiga bilar och radiostyrda bilar, de radiostyrda bilarna är inget man kan hitta i en vanlig leksaksaffär så det är inget för små barn, de bilar jag pratar om tävlar vuxna som kan vara 50+ så detta är riktigt radiostyrt. Min bil som jag har gör nästan 100 km/h , inget man låter ett barn köra.

När det gäller att läsa på fritiden så är jag väl inte så bra exempel, läser ju mycket artiklar på internet men när det gäller böcker så är det inte allt för ofta jag läser sånt, men jag har hittat en bok jag tycker är lite intressant och det är hur man läser tankar av vem vet jag ej just nu. Det jag hunnit läst är ganska intressant om att vi kan ju märka om ex en person tycker det vi pratar om är intressant genom ögonen för pupillen blir större om de gillar ämnet något som i alla fall jag inte tänkt på tidigare.

Man kanske kan skylta lite här med att jag säljer nyslungad honung skulle det vara av intresse att köpa så kan ni höra av er på 0706894875

Glad sommar

Kevin Mill




torsdag 17 juli 2014

På jakt efter hängmatteläsning?

Dags för en lättläst roman i historisk miljö?

Ulrikas bok är den första i Maria Gustavsdotters planerade trilogi om prästdöttrarna Ulrika, Katarina och Ebba. Några ungdomar planerar ett bustrick att liva upp högmässan med. Pastor Morlandeus kan vara bra seg att lyssna på. Men det som är tänkt som en oskyldig skämtsam lek kommer att få livsavgörande konsekvenser för dem alla.

Regelverket för uppförande och sysselsättning i 1600-talsfamiljen är strikt. Döttrarna i prästfamiljen får räkna med att lugnt hålla sej på mattan, inga utsvävningar. Inte för roligt, inte för fritt, händerna ska hela tiden vara sysselsatta med bön eller något annat allvarligt och nyttigt. Gifta sej ska de helst göra med någon grisig, rik gubbe som föräldrarna valt ut. En dotter som väljer att sticka iväg på egna äventyr under natten har brutit med familjen för gott och vilka möjligheter finns att överleva på egen hand?

Det ska bli kul att läsa de andra två systrarnas böcker när de kommit ut.

//Karin

onsdag 16 juli 2014

Med franska ögon

Det ger onekligen extra krydda att läsa en bok om svenskar skriven av en författare från annat land. David Foenkinos är fransmannen som ligger bakom "Nathalie. En delikat historia".
Nathalie har hastigt förlorat sin man. De två hade ett ovanligt starkt och komplett förhållande och Nathalie kan överhuvud taget inte tänka sej att någon annan skulle kunna intressera henne.
Hon skulle kanske ha levt på minnen om inte den obegriplige, töntige, märkligt klädde svensken på jobbet skakat om henne bara genom att finnas. Själv har han uppfattat den eleganta avdelningschefen Nathalie som fullständigt ouppnåelig. Han är inte precis den som haft horder av tjejer efter sej under uppväxttiden i Sverige, så när Nathalie plötsligt går fram till honom och planterar en kyss mitt på munnen blir den arma karlen helt såld.

En story som man tycker att man har läst förut? Nej, det tycker jag faktiskt inte för den här boken är bra skriven med många intressanta utvikningar. Huvudpersonerna är väldigt omaka och det är kul att följa deras tankar.

I ljudboksversionen följer en författarintervju på slutet och den var också intressant att lyssna på. Den 37-årige författaren berättar bland annat varför han valt att förlägga handlingen till en svenskägd firmas Pariskontor och varför han har utsett Markus till den som Nathalie faller för.

Jag har inte sagt hur det slutar...

Bra sommarläsning!

//Karin


tisdag 8 juli 2014

Att inte orka vara lycklig

Debutanter som publiceras på mindre bokförlag får inte så mycket publicitet. Så därför tänkte jag nu tipsa om Eftervärkar av Josefin Branzell Hertz. Och förstås för att jag gillade boken och läste ut den snabbt.

Sara och hennes kille ska bli föräldrar för första gången. De är förväntansfulla och längtar riktigt mycket efter den nya lilla människan. Så händer det som ingen av dem räknat med, förlossningen blir en riktig skräckupplevelse. Smärtorna överstiger allt som Sara hade kunnat föreställa sej, förlossningen drar ut på tiden och avslutas under skrämmande former.

När bebisen har kommit borde allt lägga sej och lyckan få ta över. Han är ju så fin den lille, så fantastisk och deras egna nya familjemedlem! Men Sara har problem att knyta an till honom. Traumat från förlossningen hänger kvar och snarare växer än avtar. Sara tappar fotfästet i tillvaron.

Den här boken var intressant att läsa, tycker jag. Den kändes äkta även om det är en roman, en skönlitterär bok.


 
 
 
//Karin

torsdag 3 juli 2014

Ett ungdomligt inslag på biblioteksbloggen

Skrivet av Olle, 9 år:

Ljusdals bibliotek är en bra och roligt plats.
Här kan man spela dator för barn.
Man kan låna böcker spel och filmer.
Och det böcker med många olika språk i.
Och finns ett fika man kan gå till om ni är lite sugen på nåt gått eller hungrig.
Och om ni lånar böcker och vill låna om dom fråga dom som jobbar där.
Dom som jobbar vet också var alla böcker finns fråga om du söker eller vill låna om en bok eller en film eller ett spel.
Lika om du vill låna om eller låna ett spel så kan du fråga dom som jobbar där dom vet om dom finns eller inte.
Och man kan boka datorer.

//Karin

måndag 30 juni 2014

Hur hänger allt ihop?

Priser och plaketter! Törs man boktipsblogga om en gigant som Per Olov Enquist ...?
Det är lätt att känna sej mikroliten som skribent när man ska försöka få ihop något om Liknelseboken.

Men, hur som helst, jag har ju lyssnat på författarens egen uppläsning av boken och fått en elegant läsupplevelse. Det går nog inte att komma ifrån att en del böcker lämpar sej mer och andra mindre för uppläsning. Den här lämpade sej definitivt för uppläsning. Författaren läser lugnt, vänligt, begrundande, magiskt upprepande och man blir som lätt hypnotiserad.
Handlingen sveper fram och tillbaka över årtiondena. Allt hänger ihop. Och bredvid sig har man som läsare/lyssnare "vid flodens strand en flock av döende vänner, som vädjar att han ska förklara hur allt hänger ihop". En livsavgörande kärleksupplevelse från femtonårsåldern sätter djupa spår, får hålla ihop och avsluta hela boken.

En läs- och hörupplevelse av klass naturligtvis!

//Karin

tisdag 24 juni 2014

Bibliotekslyx - att välja och vraka

Jag är ingen lässnobb utan snarast allätare. Har just haft stort utbyte av att läsa ut Philippa Gregorys historiska underhållningsroman Den blå hertiginnan varvat med Per Olov Enquists storverk Liknelseboken. Det gick alldeles utmärkt!

Philippa Gregory fick underhålla i soffan och hängmattan. Per Olov Enquists magiska, snudd på hypnotiserande uppläsning fanns i hörselkåporna vid vedklyven. Ibland tycker jag det är lite synd att människor inte vågar prova genrer och författare som de inte redan har läst något av.

Det är ju en av de lyxiga sakerna med bibblan - att man kan plocka på sej lite av varje och provläsa för att se vad man gillar!

Liknelseboken är jag inte riktigt klar med än. Det finns mera ved att klyva. Den blå hertiginnan är jag klar med och den kan jag rekommendera till alla som gillar historiska romaner. Läsaren får hänga med till 1400-talets England och Frankrike. Rosornas krig bryter ut och mitt i det befinner huvudpersonen Jacquetta av Luxemberg. Kärlek, sorg, intriger och spänning med utgångspunkt från verkliga historiska händelser och personer. Läs den! Läs P.O. Enquist också! Jag ska återkomma till den när jag lyssnat klart.

//Karin

måndag 16 juni 2014

Bära leggings i januari

Varje enskild livsberättelse om övergrepp på barn framstår som helt obegriplig och fasansfull. Sara Stille har valt att berätta sin historia. Kanske för att få upprättelse och för att bidra till att ögon öppnas. Det här händer, om och om igen.

Det är trassligt hemma hos trettonåriga Sara. Efter föräldrarnas separation har de fullt upp med att ordna sina egna liv. När det blir riktigt jobbigt att vara hemma sticker Sara till Jesper, en god vän till familjen. Han orkar lyssna, prata med Sara och ta hand om henne. Jesper är elva år äldre än Sara och hon uppfattar honom som en trygg storebror, en vuxen som man kan lita på. Ibland sitter Sara barnvakt åt hans dotter.

En natt vaknar Sara upp mitt i ett pågående övergrepp. Jesper visar upp en sida som hon aldrig har sett eller väntat sig.Trots att det händer om och om igen och Sara mår hemskt dåligt så håller hon tyst om det som händer. Det blir en härva av känslor kring lojalitet, hat och utsatthet.
Flera år senare, när Sara blivit vuxen, tar hon mod till sej och anmäler Jesper. Det blir en tung kamp i rätten och rättssystemet.

Författaren studerar numera till jurist och planerar en framtid som åklagare med inriktning på barn och ungdom.

//Karin

En ovanlig mormor

Det är många biblioteksbesökare som har gillat Fredrik Backmans bok En man som heter Ove. För att den är rolig, men också för de underliggande tankeväckande delarna. Det finns väldigt mycket mera under ytan.

Jag har just lyssnat klart på författarens Min mormor hälsar och säger förlåt och den var längre ut på skalan sorglig, tankeväckande i förhållande till humoristisk. Elsa, 7 år, är huvudperson i boken. Det är en tänkande unge, som totalt har hamnat utanför kompiskretsarna på skolan. Hennes bästa och kanske rentav enda kompis är mormor, en mycket speciell gammal dam. Mormor har jobbat som läkare i krigsdrabbade områden i världen, räddat många liv men har inte varit lika bra på att ta hand om sin egen dotter.

När mormor dör lämnar hon ett stort hål efter sej i Elsas liv. Som en sista hälsning lämnar mormor några brev. De breven ska Elsa lämna över till några olika personer med en hälsning att mormor säger förlåt. Väldigt konstigt, tycker Elsa. Men mormors baktanke klarnar efterhand.

//Karin

måndag 2 juni 2014

En dyrbar näsa

Pinnocchios näsa av Leif GW Persson är helt klart en spännande deckare! Men om man ska kunna
läsa den måste man tygla sin (eventuella?) motvilja mot huvudpersonen kriminalkommissarie Evert Bäckström. Denne Bäckström är den mest självgoda/fördomsfulla/osannolika/alkoholiserade/arbetsskygga polis man kan tänka sej...eller? Nån som har stött på nån värre?

Det handlar om pengar och inflytande, som det så ofta gör. Pinocchios näsa är en unik och extremt värdefull speldosa, tillverkad av Fabergé i Ryssland när det begav sej. Den har gått från hand till hand och lämnat mord och elände i sina spår. Boken börjar med mordet på en homosexuell advokat som Bäckström inte har så mycket till övers för. Fallet vindlar sej genom eleganta kammare och karga gänguppgörelser.

Löser han fallet? Läs boken och kontrollera saken...

//Karin


måndag 5 maj 2014

Feelgood från Missångerträsk

En feelgoodbok på kvällskvisten, kan det passa? Jag har just lyssnat klart på Martina Haags "Hälsningar från oss i Missångerträsk".

Huvudpersonen Nadja har stått i adoptionskö i fyra år och går nu bara och väntar på barnbesked. Snart snart ska det komma brev från adoptionscentret, med foto och namn på hennes efterlängtade barn. Jobbet går risigt, kärleken lyser med sin frånvaro, men när barnet kommer ska sånt inte spela någon roll alls längre.

Brevet kommer, men det visar sej att Kina just precis har ändrat sina adoptionsregler. Ensamstående får inte längre adoptera. Besvikelsen drar ner Nadja i botten och hur ska det här kunna bli en feelgoodroman, undrar kanske någon? Jo, nu drar Martina Haag igång en rolig förvecklingsberättelse om singelkillar i Norra Norrland, sura gammgubbar (nån som har märkt min förkärlek för ettersura gubbar i bokform?) och spontana Nadja som trasslar in sej rejält.

Rekommenderar den här boken, eller ljudboken för den delen, till den som gillar roliga böcker.

//Karin

söndag 27 april 2014

Upplevelser i gränslandet

Historien är inte ny, någon som befinner sej i gränslandet mellan liv och död återvänder mirakulöst till livet. Det som ger den här boken en extra dimension är att personen som berättar verkligen har upplevt något som skakat om hans världsbild totalt. Eben Alexander hade en lång medicinsk utbildning bakom sej och därefter åratal av klinisk erfarenhet av arbete som neurokirurg. Han hade mött människor som tyckt sej uppleva svårförklarade saker, men tolkat upplevelserna strikt vetenskapligt som stressreaktioner i hjärnan.

Nu råkar han själv ut för en mycket allvarlig bakteriell hjärnhinneinflammation och borde enligt alla rimliga odds inte ha klarat av den. Men, det gjorde han. Och på vägen fick han med sej åtskilligt att fundera på.

Den här boken står på hylla Lz, memoarer och biografier, när den inte är ute och snurrar i HelGe-bibliotekens köer. Många vill läsa den.

// Karin

torsdag 17 april 2014

Skohorn för att klämma sej in på bibblan

Fullt hus, det gillar man. Besökare som strömmar in. Allt som kan räknas som en stol får plockas fram.
På bibblan i Los är det ofta fullt hus när kvällsarrangemang går av stapeln. Yngve Eliasson var nyligen på Los bibliotek och presenterade sin bok Ängersjö gårds- och släktbok. En diger lunta på 648 sidor spännande hembygdsforskning.
 
 
Yngve Eliasson med bok och musikanter
 
 
//KJ, med material från Eli på Los bibliotek

söndag 30 mars 2014

En avgrundsrolig författare

Recensenten i TV-soffan beskrev Caitlin Moran som "avgrundsrolig". En biografi av den författaren måste man ju så klart provläsa!

I "Konsten att vara kvinna" betar Moran av det mesta som har med tjejers och kvinnor liv att göra. Det är tokroliga och tillspetsade situationer som mixas med mera seriöst feministiska tankar. Något exempel? Hennes roliga beskrivning av underklädernas utveckling. "Medel-Britta kan packa en veckas tros-behov i en tändsticksask"

Jag rekommenderar den här boken till den som vill ha något roligt att läsa, men inte är alltför känslig av sej...


//Karin

söndag 16 mars 2014

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Kärleken slår ner som en blixt i den vanligtvis rationella huvudpersonen Ester. Hon lever i en bra relation, men sveps ändå med totalt av mötet med en annan man.

Ester har fått i uppdrag att hålla föredrag om den berömde konstnären Hugo Rask. I publiken sitter konstnären själv och det kommer att slå gnistor om deras första samtal, i alla fall gnistor från Ester. Relationen blir minst sagt ojämlik.

Den här boken fick Augustpriset 2013 som Årets svenska skönlitterära bok. Den är mycket mer än en roman om kärlek, längtan och tvivel. Boken är fylld av tänkvärda filosofiska funderingar över människan och livet, men är inte på något sätt svårtillgänglig.

Jag rekommenderar den till läsare som gillar böcker med elegant språkbehandling i kombination med ett tema som får läsaren att vända blad på blad. Jag läste den som e-bok.

Den tredje april kommer författaren, Lena Andersson, till Ljusdal och berättar om sin bok under ett författarcafé.

//Karin

onsdag 5 mars 2014

Spaning tillbaka i tiden

Hur levde vanligt folk förr i tiden?

Mycket finns faktiskt dokumenterat i bildform. Även när det gäller historia i det nära och det lilla sammanhanget. Eva Frögren på Ljusdalsbygdens museum visade och berättade på Ramsjö bibliotek.

Många gamla foton scannas in och sparas i Helsingebilders databas, www.helsingebilder.se.

En tidsresa på Ramsjö bibliotek




//Karin, med foto från Carin med C

tisdag 11 februari 2014

Ett författarbesök att se fram emot


Den artonde februari kl 19.00 besöker författaren Christoffer Carlsson ljusdals bokhandel för att prata om sitt skrivande och sin senaste bok ”Den osynlige mannen från salem”. Boken har vunnit svenska deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman 2013, så det är inte utan att jag blev lite nyfiken. Dessvärre så var det lång kö på biblioteket så jag fick nöja mig med att läsa en tidigare bok vid namn ”Den enögda kaninen”. Lite småsur över att behöva nöja mig med en oaktuell bok inför författarbesöket skred jag till verket.
 
Handlingen kan sammanfattas med att några ungdomar spenderar en sommar vid ett övergivet hus och begår några ganska oskyldiga inbrott, men blir så småningom indragna i en värld dom inte kan hantera full av våld och grövre brottslighet. I början kändes inte läsningen som något speciellt men jag sögs snabbt med i berättelsen och nu är det grym pepp att läsa även ”Den osynlige mannen från salem” när den blir ledig. Det är en skön stämning i boken och jag gillar speciellt att det inte är poliserna som står i fokus utan ett gäng mer eller mindre vanliga typer som sakta men säkert tappar kontrollen över både sig själva och sin omgivning.
 
Ni som gillar deckare och spänningsläsning kommer ångra er om ni inte går och lyssnar på Christoffer Carlsson nu när ni har chansen.

 
Peter Hirseland

torsdag 6 februari 2014

Vem är galnast?

Vem är mest galen i en galen värld? Jag brukar av någon anledning fastna för det temat i böcker och filmer. Man har inte koll på hur saker och ting ligger till. Rätt som det är gör författaren/filmskaparen ett skickligt lappkast och på slutet framstår det glasklart hur dragen vid näsan man har blivit.

Johan Theorins Sankta Psyko har jag bloggat om förut och även Marie Hermansons Mannen under trappan. Gastkramande bra exempel på författargreppet att vända på steken när man minst anar det.

Nu har jag lånat filmen "Shutter island" på bibblan och tittat igenom den på icke-spöktid. Dvs ganska så mitt på dagen, när det var ljust ute och sällskap fanns vid TV:n. Men... man kan ju aldrig vara helt säker på att inte TV-sällskapet plötsligt flippar ut och släpper fram vargtänderna... Kanske soffan egentligen är placerad på en sluten stormavdelning nånstans...

Hur som helst, filmen var sevärd tycker jag. En extra glasspinne får den av mej för att Max von Sydow dök upp ur en djup fåtölj. Det gjorde han i egenskap av skum psykiatriker med röntgenblick bakom runda glasögon. En äldre man med avslöjande tysk accent. Lätt att damma av skräck-förtjusningen från förr om man såg Exorcisten på bio som alldeles för ung. Nämnde Max fick slita hårt i en av huvudrollerna då.

//Karin

fredag 17 januari 2014

Det blåser en hel del numera

Stillsamt och lugnt på bibliotek?

(Egentligen kommer bilden från
en av Ramsjö biblioteks förnämliga
sagoteaterföreställningar - Päronskaft.)

Just nu blåser det en del på Ljusdals bibliotek. Nej, det är inte så att taket har gett sej iväg. Och jag syftar inte heller på nordanvinden som allt som oftast eskorterar besökare in genom entrédörren.

Det är mera vindar/blåst/blåsning? på förändringsplanet.

Förvaltningshusets reception har flyttat ut till platsen intill Servicekontoret. Den rumsliga och mänskliga luckan efter receptionen ska fyllas med omflyttning och omtänk gällande rutiner. Utökad självbetjäning före klockan 10.

En annan lucka väntas snart uppstå efter bibliotekschefen... Den stora luckan blir det en utmaning att fylla. Tanken på kloning har förts på tal, men förkastats. Av etiska och tekniska skäl. Vi ska slänga ut trevare, krokar och annonser i stället. Hoppas det finns nån därute som kan anta utmaningen.

Ljusdals bibliotek är ett trevligt ställe att jobba på!

//Karin

söndag 12 januari 2014

Filmtajm

Har lånat och sett Johan Lundhs film "Den som söker". Josephine Bornebush, som man tidigare sett i flera humorserier, spelar en allvarlig roll. Faktiskt utan att tidigare karaktärer ligger och stör.

Huvudpersonen Tuva förlorar sina föräldrar i en trafikolycka och strax därefter gör hon en oväntad upptäckt. Hon och dottern ger sej iväg på en omvälvande resa.

Jag tycker filmen är snyggt gjord. Många scener har filmats så att man känner sej närvarande, till exempel under den inledande bilresan. I andra scener kan man känna tydligt hur huvudpersonen är iakttagen av någon...
Björn Granath spelar en annan av huvudrollerna. Inte någon särdeles sympatisk roll!

//Karin

fredag 3 januari 2014

Tillbaka på jobbet

En grå, mystisk skymning vilar över dagarna. Solen och den gnistrande snön har dragit iväg på semester tillsammans, tror jag. Man kan undra när de behagar komma tillbaka. Själv är man tillbaka på jobbet i alla fall. Mail och högar av olika slag att bena ut. Till ljuspunkterna hör texterna som barn
och ungdomar skickar in till skrivarverkstaden på bibliotekets Unga Sidan. Gåtor, spökisar och roliga historier har snickrats ihop under deras ledighet.

Kul att läsa! Kul att det finns dom som gillar att skriva!

//Karin