Tufft uppvaknande i natten

"Men gör det då", sa en sträng uppfordrande röst och jag satte mej lydigt upp mitt i natten. Och svarade nånting i stil med: "jaa..."
Fått tomtar på loftet? Nja, där är det nog redan ganska fullt. Det var så att jag hade börjat lyssna på John Ajvide Lindqvist när han läser sin samling Låt de gamla drömmarna dö.

Ajvides böcker brukar inte vara rekommenderad nattläsning för lättskrämda. Men efter den inledande berättelsen om killarna som brände telefonkataloger med väldigt många namn i... och de fått en revolver av en mager man... somnade jag. Inte alls för att boken är ointressant! Tänker fortsätta läsa/lyssna och återkommer nog med rapporter.

//Karin

Semesterläsning

Med måsskrik och vattenskvalp som ackompanjemang har jag tagit del av en människas livsberättelse. Morgan Allings bok "Kriget är slut" fick följa med till stranden idag. Boken är visserligen klassad som roman/fiction, men texterna på omslaget gör ingen hemlighet av att mycket av handlingen kommer från Allings egen uppväxt.  Trasig familjesituation, missbrukarmiljö, fosterhemsplaceringar, massor av skolbyten, misshandel och övergrepp. Och ändå står karln upprätt, slår sej fram som skådespelare och verkar få ordning på tillvaron. Så gott man nu kan ordna sin tillvaro som människa. Berättelsen är sympatisk, den inger såväl sorg över hur barn hanteras som visst hopp att det kan gå att hitta kraft även i stark motvind.

//Karin

Förfädernas verk

Har varit i föräldrahemmet och stått framför svartvita foton på allvarliga anfäder. Funderat på släktdrag och på anfädernas insatser för att forma en framtid. Ju äldre man själv blir desto intressantare verkar det bli att fundera på tidigare släktled.

Och så har jag läst Jan Guillous Brobyggarna. Tror att varken författaren eller boken behöver någon närmare presentation egentligen... Bra, tycker jag att boken var i alla fall. Guillou har förmågan att göra personerna levande och intressanta att följa. Ser fram emot flera delar om de norska fiskarpojkarna som fick chansen att utbilda sig till ingenjörer under en tid när infrastrukturen byggdes upp. En del av handlingen utspelades i Afrika, under första världskriget. Det var en intressant infallsvinkel, med funderingar kring kolonialism, rasmotsättningar, troféjakt på vilda djur och mycket annat invävt i handlingen.

//Karin

Bokfilm

Nej, jag hade faktiskt inte läst Marianne Fredrikssons "Simon och ekarna",  trots att jag som  bibliotekarie förstås borde ha läst den redan innan den kom ut. Helst innan hon, Marianne, ens hade börjat knattra på datorn för ett första utkast...

För vi har väl läst alla böcker på bibblan...? Eller?


Hur som helst. Filmen har jag nu lånat på bibblan och sett på TV och den var klart sevärd! Så boken måste vara dunderbra...


Simon växer upp i arbetarklassmiljö i andra världskrigets Sverige. Han blir god vän med Isak, som kommer från en välbärgad judisk familj.  Det finns något gåtfullt kring Simon, han känner sig annorlunda och vill gärna gå mot andra mål än framförallt fadern tycker är lämpligt.

Filmen innehåller många olika intressanta vinklar och jag tror att den kan vara sevärd för många, inte svårtillgänglig och tung trots ämnet. Skådespelarna är uttrycksfulla och behagliga att lyssna till. Intressant att unge Simon genom ett tidshopp plötsligt förvandlas till en Skarsgård! Skarsgårdarna kan konsten att dyka upp överallt...likt Egyptens gräshoppor. Men det gör ju inget för de kan sitt jobb. 

//Karin

Vansbrosimningen eller Vi hade varken tur med vädret eller klockan

Den spännande fortsättningen som vi alla har väntat på. Hur skulle det gå för Carin med C i hennes ihärdiga strävan mot En Svensk Klassiker? Varsågod! Rapport kommer här.//Karin (med K)

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Så har man varit till Vansbro och tagit sig en simtur.

Förberedelserna har inte varit sådär jättebra: två gånger hade vi simtränat sedan förra sommaren, min kompis Anna och jag.

Bilkö till Vansbro. Lägg märke till det
föredömliga avståndet framför bilen. (Karins kommentar)

Steg upp kvart över sex, rafsade ner packningen, åt gröt och kokade ägg som jag inte hann äta. Klockan sju åkte vi från Ramsjö, för att vara i god tid. Haha, vilket skämt. Tjugo minuter i tolv hade vi bara fem kilometer kvar till Vansbro. Där tog det stopp på grund av bilkö. Sedan gick det i snigelfart och efter ett tag började folk hoppa ur bilarna och springa, iklädda våtdräkter. Vi valde att se optimistiskt på saken … men insåg så småningom att vi nog kunde glömma den där goda och viktiga lunchen. Där kom de ouppätna, kokta äggen väl till pass. Senare insåg vi att vi kanske också kunde glömma att hinna till vår start klockan tjugofyra minuter över ett.

Tjugo i ett parkerade vi och två minuter senare var vi dyngsura av regnet. Småsprang åt ett håll för att hämta startkuvertet och det var inte närmsta vägen. Klockan ett småsprang vi åt andra hållet, mot starten. Det var inte heller närmsta vägen. Bökade in oss i ett överfullt, geggigt och vattenpöligt omklädningstält. Med stora besvär lyckades vi åla oss i våtdräkterna. Så ut ur tältet för att lämna väskorna. Tyvärr regnade det så mycket på mina glasögon att jag varken kunde se till Anna eller var man skulle lämna väskan. Jag irrade omkring en stund och lyckades till slut bli av med min väska. Sedan klämde jag in mig i nästa startgrupp som skulle iväg (vår hade redan stuckit förstås).

Äntligen i vattnet kändes det härligt och inte alls som 17,4 grader. Det var bara att simma på. Efter två kilometer, där älven delar sig, skulle man svänga till höger. Då blev det motströms, kallare vatten, vågigare och ganska trångt. En och annan spark fick man, och en och annan kallsup. Fortfarande kände jag mig pigg som en mört. Så pigg att jag ökade farten. Det skulle jag inte ha gjort, för då fick jag krampkänning i benen och det var bara att ligga och paddla med armarna, för att sedan återgå till marschfarten igen. Nä, man ska inte försöka briljera …

Efter en timme och nitton minuter var jag i mål. Där blev jag haffad av sjukvårdspersonal och förd till ett värmetält, eftersom min skepnad hade bytt till en lila färg. I tältet fanns många andra lila människor. Jag satt där en stund under en filt, innan jag duschade och bytte om i regnet. Traskade sedan barfota i geggan (skorna var ju ändå precis dyngsura) och fick mig ett välbehövligt mål mat.

Och vips, så var det tredje delmålet i kampen att erövra En Svensk Klassiker avklarat! //Carin me

Drömmen om soliga sommardagar

Om inte läget ute tilltalar semesterfiraren kan man gå in på Ljusdals bibliotek och titta på Anna-Karin Köhlers vackra naturfoton. Utställningen pågår till slutet av juli.

//Karin

Nya bilder

Ny fotoutställning på Ljusdals bibliotek. Det är Jonas Kristofers som är juli månads utställare från Ljusdals fotoklubb.






//Karin

Vi hade i alla fall inte tur med vädret

Alla vet kanske inte att vi har en idrotts-kämpe i leden? Carin (OBS! Inte Karin med K) har avverkat Wasaloppet och berättat om det på bloggen tidigare. Här nedanför följer hennes rapport från Vätternrundan. Håll utkik efter kommande reportage från Vansbrosimmet. Det sägs att Carin är startklar att kasta sej i det kalla Dala-blå! //Karin med K



"Det cyklande åkerspöket" kallar hon sej själv,
men visst är det ett osedvanligt fräscht spöke!
Vid målgång efter 30 mil av blöta och köld!!

 *   *   *   *   *   *   *   *   *

Jakten på att erövra En Svensk Klassiker går vidare. För ett par veckor sedan var det Vätternrundan som gällde. Jag hade tränat hundra mil, lämnat in cykeln på service och köpt allehanda dyr utrustning, bland annat vattentäta handskar, regnjacka samt vatten- och vindtäta skoskydd. För det skulle bli regn.
Och regn blev det, dropparna började falla strax före starten som gick på lördag morgon 16/6 04.50, efter tre timmars sömn. Man blev blöt, blötare och blötast. Frös som en hund i fem timmar till att börja med. Sedan frös man ytterligare ett par timmar, för kläderna torkade förstås inte på stuberten när regnet upphört (och allt man hade på sig, inklusive de vattentäta grejorna, var blöta både in- och utvändigt). På slutet dök förresten ett nytt regn upp, men jag orkade inte frysa mer då.

Efter åtta mil tappade min kompis Anna och jag bort varandra. Det var lite trist, men då slapp Anna å andra sidan vänta på mig när min kedja hoppade av flertalet gånger. Satt i diket och pillade med den och var glad att det åtminstone inte var punktering.

Vad finns mer att säga om den trettio mil långa cykelturen? Jo, det var förstås en alldeles fantastisk upplevelse att veva runt bland tusentals cyklister, känna draget då proffsen drog förbi i klungor, glädjas åt gnuttor av solsken, äta, dricka och uppsöka bajamajor i massor … för att slutligen efter 15 timmar och 9 minuter trampa in i mål och känna att ”yes, jag gjorde det!” //Carin med C

  

Konsten att vila

Tagga ner lite... en annan har bara sovit 15 ½ timma...

Svårt att koppla av på semestern?  Rusar runt med hammare, trädgårdssax och recept? Sprängläser alla böcker du tycker att du redan"borde" ha läst? I stället för att ta det lite piano, en sak i taget.
Lär av närmsta katt... enligt agria.se sover katten bortåt 16 timmar, det vill säga två tredjedelar av ett dygn. Och så sägs dom ju ha nio liv.

Champion i mindfulness, avslappning och meditation! Stretching... för att inte nämna deras yogarörelser - toppklass!

//Karin