Det farliga positiva tänkandet

Vissa böcker känns viktigare än andra och ibland hittar man en som går mot strömmen och vågar vara barnet som pekar på kejsaren och högljutt utbrister att han är naken. För mig är Gilla läget av Barbara Ehrenreich en sådan bok. Jag funderar ofta på frågor om källkritik och hur man ska förhålla sig till information som en del av jobbet, men ibland verkar det som om vi försöker lära ungdomarna att ha ett kritiskt förhållningssätt utan att göra ansträngningen själva. Till exempel så accepterar många vuxna förändringar utan att reflektera över vem som tjänar på det eller håller av olika anledningar, okritiskt med majoriteter och auktoriteter.  Ehrenreich argumenterar övertygande om att detta inte bara beror på enskilda individers agerande utan är en samhällssjuka som kallas "positivt tänkande". En sjuka som gör att vi glatt marscherar mot ekonomisk och ekologisk kollaps utan att dra i bromsen. Boken är skriven ur ett amerikanskt perspektiv, men det är lätt att se kopplingarna till dagens sverige där arbetslösa "coachas" och samhällsproblem individualiseras. Orkar man inte läsa de lite segare kapitlen om amerikanska näringslivet och positiv psykologi så rekommenderar jag starkt att hoppa över det och istället läsa det första och sista kapitlet. Jag citerar från sammanfattningen:

 

"I århundraden, eller åtminstone sedan den protestantiska reformationen, har de västliga ekonomiska eliterna smickrat sig själva med tanken att fattigdom är ett självvalt tillstånd. Kalvinisterna såg det som en följd av lättja och andra dåliga vanor. De positiva tänkarna skyllde på en medveten oförmåga att bejaka överflöd. Socialhjälpstagare tvingades ut i lågbetalda arbeten delvis därför att det antogs förstärka deras självkänsla. Avskedade arbetare och sådana som snart skulle avskedas utsattes för motivationsföreläsare och motivationsträning. Men den ekonomiska härdsmältan borde en gång för alla ha tillbakavisat tanken på att fattigdom var ett personligt misslyckande eller något dåligt fungerande sinnestillstånd"

 

En fantastisk bok för de redan kritiska och en nödvändig bok för ja-sägare överallt oavsett politisk färg.

 

Peter Hirseland



Skrymt och sånt

Ljudboksversionen

Jag gillar ju fjällen och jag gillar övernaturligt spännande böcker. Tidigare här på bloggen har jag skrivit om Joanne Hildebrandts bok "Fördömd", som handlar om arkeologer som råkar rota liv i något uråldrigt vid Stalofjället...
När det kom en bok som hette Stallo, skriven av Stefan Spjut, måste jag förstås testa den också. Den här handlar också om svårförklarliga händelser i övre Norrland. Det finns NÅGOT, som lever sitt liv parallellt med människorna. Vid flera tillfällen rövas barn bort och hörs aldrig mera av. Susso intresserar sej för fallet för hennes släkt har stött på såna här varelser förut. Spänningen byggs upp ganska långsamt, sen är man fast! Speciellt gillade jag de minsta skrymten, små gubbar som blev ekorrar och möss när de "tog djurhamn", dvs omvandlade sej till djur.
Låter det fånigt? Icke! Läs den!

//Karin

Uniformen

Drömde härom natten att jag blev avstängd från jobbet i 30 dagar och fick löneavdrag eftersom jag inte hade korrekt uniform. Nu var det visserligen inte biblioteket jag blev avstängd från utan ett av mina gamla jobb som spärrexpeditör i stockholms tunnelbana. Det var ett arbete med sträng uniformsplikt och som jag kan minnas det så hade jag ingenting emot det. Det är ganska logiskt att det skall vara lätt att känna igen personalen i en sådan miljö.

I drömmen blev jag väldigt upprörd och argumenterade högljutt med arbetsledaren eftersom jag tyckte att jag visst hade uniformen på mig. Visserligen så hängde skjortan utanför och jag saknade slips, men ändå. När jag åkte hem igen diskuterade jag vildsint med mina arbetskamrater, lite märkligt att dom också var på väg hemåt, men drömmar är ju som dom är, och döm av min förvåning när det visade sig att det inte var mina gamla arbetskamrater. Det var ljusdals bibliotekspersonal i tunnelbaneuniformer.

Nu har vi, som tur är, inte uniformsplikt på biblioteket men kanske var detta mitt undermedvetna som försökte påminna om att inte glömma namnskylten vareviga dag, eller så var det en inre önskan om att köpa en slips. Oavsett vilket så hoppas jag att vi ses på biblioteket och att ingen förväxlar mig med en spärrexpeditör.

Eftersom det här är en biblioteksblogg så lade jag till en bild på en passande bok. Jag har inte läst den, men titeln passade bra.

Peter Hirseland

Projekt

... årets nya trädgårdsböcker börjar droppa in. Stora boken om trädgårdsprojekt har redan 6 entusiaster på kö. En dag när som helst blir det väl som det brukar här i Hälsingland...vinter på morgonen och när man knallar hem från jobbet så har våren kommit. Blundar man till lite så kan det hinna bli sommar.


//Karin

Änglarnas svar

Ljudboksversion

Änglarnas svar av Stefan Einhorn skildrar några människors kamp för livet i Polen under Förintelsen.  Handlingen leder fram till nutid i Sverige. Viktigt att hålla de historiska rötterna levande!

Einhorn har valt att låta de olika personerna i tur och ordning ge sin egen version av händelseförloppet. Det blir väldigt intressant att uppleva samma händelse ur olika människors perspektiv. Först på slutet får man sambanden klara och ser hur olika val har påverkat ödet.

//Karin

Någonstans inom oss

Den här ovanliga boken gillade jag! Kajsa Ingemarsson läser själv "Någonstans inom oss".

En väletablerad, elegant ung kvinna står längst ut på en klippavsats högt ovanför staden. Hon tvekar en stund... och hoppar.
Den tillvaro som följer är oväntad. En blandad skara befinner sej någonstans mellan livet på jorden och evigheten. Förutom vår affärskvinna Rebecka, som greps av en impuls att själv sluta sitt liv, finns där en ung mamma som ryckts bort i cancer, en äldre man som har svårt att släppa greppet om sin sjuka fru och en sliten alkoholiserad man med ångest över hur det ska gå för sonen.

Kan de fortfarande påverka vad som händer bland människorna? 

//Karin

Minnesförlust

Nu har jag läst en rolig bok. Ingen deckare.

"Mannen som glömde sin fru" av John O´Farrell är finurligt skriven. Huvudpersonen vaknar upp på ett tunnelbanetåg i London... och vet inte var han är, vart han är på väg eller ens vem han själv är. Han har glömt allt.

Vad gör man i det läget - visst svindlar tanken? Det visar sej så småningom att Vaughan, som han heter, faktiskt har både jobb, hus, vänner, barn som han inte känner igen och en tjusig fru som han av någon oklar anledning är på väg att skiljas ifrån. Körkort har han däremot inte, vilket uppdagas den hårda vägen när han sätter sej bakom ratten i familjens bil. Pusselbit läggs till pusselbit och till slut får pusslet fler bitar än det hade från början.
Den här boken tror jag många skulle gilla!

//Karin