Jag gillar ju finnen Paasilinna, Mikael Niemi, Torgny Lindgren & co, som skriver om kärva, småsura, strävsamma människor med seg ork och speciell humor (ofrivillig ibland). I Vinteräpplen finns det gott om såväl försupna surkartar som goda strävsamma människor, som kämpar för att nå ett acceptabelt liv. Man får följa flera generationer utifrån den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten.
Den unga Tova hittar mod och kraft att bryta upp och följa sina drömmar till fastlandet. Det liv hon får där kommer också att bestå av mycket kamp och förödelse. Killen hon har träffat visar sej ha flera sidor...
En reflektion... hur många böcker finns det om kvinnoöden, där olika karlar saboterar livet genom supande, slarv och våld? I förhållande till hur många böcker det finns om kvinnor som lever rövare och gör livet surt för sina män? Speglar det verkligheten eller är det ena temat mera tacksamt i bokform, just nu?
//Karin
Intressant reflektion! Jag har hittills inte stött på särskilt många "besvärliga" hjältinnor, och har jag det så är de präglade av ångest och skuldkänslor över hur "själviska" de är (som i "Bitterfittan", där hon varken super eller slåss utan bara vill ha lite tid för sig själv). Jag ska söka vidare och hittar jag inga rejäla "mansöden" där en stark kvinna kört över hans liv så ska jag skriva ett själv! (och då kanske jag måste samla lite empiriskt material dvs. leva rövare själv, efterstom det inte verkar finnas mycket research) ;)
SvaraRadera