tisdag 26 mars 2013

Att berätta

Ragnwei Axellie berättar, på Los bibliotek. Foto: Eli Hynne
Berättandet är tidlöst. I grottorna drog vi säkert skrönor om jakt och fiske, kärleksbedrifter, skrömt och annat. 2000-talets konsumtion av historier kan göras på slitsamt många sätt, men fortfarande är det fascinerande att lyssna på en människa direkt, live.
Snacka om interaktivt medium! Man kan ställa frågor direkt och få respons på dem. Lägga till ansiktsuttryck och kroppsspråk. Samlas och få en upplevelse i grupp, diskutera minnen och intryck med andra.



//Karin


torsdag 21 mars 2013

Uniformen

Drömde härom natten att jag blev avstängd från jobbet i 30 dagar och fick löneavdrag eftersom jag inte hade korrekt uniform. Nu var det visserligen inte biblioteket jag blev avstängd från utan ett av mina gamla jobb som spärrexpeditör i stockholms tunnelbana. Det var ett arbete med sträng uniformsplikt och som jag kan minnas det så hade jag ingenting emot det. Det är ganska logiskt att det skall vara lätt att känna igen personalen i en sådan miljö.

I drömmen blev jag väldigt upprörd och argumenterade högljutt med arbetsledaren eftersom jag tyckte att jag visst hade uniformen på mig. Visserligen så hängde skjortan utanför och jag saknade slips, men ändå. När jag åkte hem igen diskuterade jag vildsint med mina arbetskamrater, lite märkligt att dom också var på väg hemåt, men drömmar är ju som dom är, och döm av min förvåning när det visade sig att det inte var mina gamla arbetskamrater. Det var ljusdals bibliotekspersonal i tunnelbaneuniformer.

Nu har vi, som tur är, inte uniformsplikt på biblioteket men kanske var detta mitt undermedvetna som försökte påminna om att inte glömma namnskylten vareviga dag, eller så var det en inre önskan om att köpa en slips. Oavsett vilket så hoppas jag att vi ses på biblioteket och att ingen förväxlar mig med en spärrexpeditör.

Eftersom det här är en biblioteksblogg så lade jag till en bild på en passande bok. Jag har inte läst den, men titeln passade bra.

Peter Hirseland

tisdag 19 mars 2013

Projekt

... årets nya trädgårdsböcker börjar droppa in. Stora boken om trädgårdsprojekt har redan 6 entusiaster på kö. En dag när som helst blir det väl som det brukar här i Hälsingland...vinter på morgonen och när man knallar hem från jobbet så har våren kommit. Blundar man till lite så kan det hinna bli sommar.


//Karin

fredag 15 mars 2013

En rolig bok...

Vid 8-snåret på morgonen satt vi och diskuterade Strindbergs Hemsöborna,  på X-tåget till Gävle. Nån som noterade det? Nähä, inte det.
Vi skulle ju läsa Hemsöborna i bibblans bokcirkel. Personligen blev jag riktigt förvånad när jag började läsningen. Erkänner villigt att Strindberg inte hör till min ordinarie sofflocks-läsning.  När vi läste Strindberg i skolan skrattade vi inte precis på oss. Men nu tycker jag Hemsöborna är riktigt rolig!

Kanske man skulle drista sej till att rekommendera Hemsöborna nästa gång någon frågar efter en rolig bok... i så fall får man nog varna för slutet.

//Karin

söndag 10 mars 2013

Änglarnas svar

Ljudboksversion
Änglarnas svar av Stefan Einhorn skildrar några människors kamp för livet i Polen under Förintelsen.  Handlingen leder fram till nutid i Sverige. Viktigt att hålla de historiska rötterna levande!

Einhorn har valt att låta de olika personerna i tur och ordning ge sin egen version av händelseförloppet. Det blir väldigt intressant att uppleva samma händelse ur olika människors perspektiv. Först på slutet får man sambanden klara och ser hur olika val har påverkat ödet.

//Karin

torsdag 7 mars 2013

Bakom kulisserna, del 1

Här åker en bok från Ljusdals lokalsamling söderut
till någon som ska forska i sina hälsingerötter
 

Det visslar till i ytterdörren och 14 tunga lådor dundrar in med transporten från vårt bibliotekssamarbete HelGe.

Nu kommer fruktad kurslitteratur, deckare, barnböcker, material på andra språk, filmer och diverse annat som bibblans användare har beställt.
Och returer från de andra 9 Hel(singe)Ge(strike)kommunernas bibliotek förstås.




Avancerad kurslitteratur knuffas med pekböcker
i bok-kassarna som ska ut till filialer och skolbibliotek
 
Bakom kulisserna del två
följer när andan faller på...
 
//Karin


onsdag 6 mars 2013

Någonstans inom oss

Den här ovanliga boken gillade jag! Kajsa Ingemarsson läser själv "Någonstans inom oss".

En väletablerad, elegant ung kvinna står längst ut på en klippavsats högt ovanför staden. Hon tvekar en stund... och hoppar.
Den tillvaro som följer är oväntad. En blandad skara befinner sej någonstans mellan livet på jorden och evigheten. Förutom vår affärskvinna Rebecka, som greps av en impuls att själv sluta sitt liv, finns där en ung mamma som ryckts bort i cancer, en äldre man som har svårt att släppa greppet om sin sjuka fru och en sliten alkoholiserad man med ångest över hur det ska gå för sonen.

Kan de fortfarande påverka vad som händer bland människorna? 

//Karin

tisdag 5 mars 2013

Slutrapport från Carin med C


En svensk klassiker
En smula dimmiga, men lyckliga!

Lidingöloppet

Känns lite sent att rapportera om Lidingöloppet 29/9 2012 så här mitt i vintern, men jag måste ju göra det. Annars kan någon misstänka att det gick åt skogen med att erövra En Svensk Klassiker. Och det gjorde det inte.
Så här var det när Anna Å och jag kom till Lidingö: Vi hämtade nummerlappar, spankulerade omkring och insöp atmosfären, sedan köpte vi varsin hamburgare som vi smaskade i oss på väg till starten. Hade tänkt avsluta med ett besök på bajamajorna innan vi värmde upp, men där var det fullsatt och långa köer, så vi insåg att det fick bli ”kacka i skogen” om vi skulle hinna. I skogen var det för övrigt ganska fullsatt också.

Vi kom tack vare skogsbesöket precis i tid till uppvärmningen och sedan gick starten.  Inga märkvärdigheter, det var bara att lubba på. Hade intalat mig själv att ta det lugnt från början (haha, som om jag inte alltid tar det lugnt), tre mil är trots allt en lång sträcka. Och jag hade aldrig någonsin sprungit så långt innan. Jaa, det är inte mycket att berätta om loppet egentligen. Jag malde på i min takt och rätt vad det var hade jag sprungit tolv kilometer och sexton kilometer och tjugotvå kilometer. En jädra massa folk var det överallt i spåret.
Abborrbacken är en historia för sig. Där var det inte tal om att springa precis … backen är så lång och brant att det liksom inte lönar sig för en enkel motionär som en annan. Karins backe går inte heller av för hackor. Men sen. Jag kände mig fruktansvärt farlig mot slutet. Folk gick både uppför och nerför backarna. Inte jag, jag drog på värsta slutspurten i ett par kilometer! Alltså slutspurt för att vara jag. Helt plötsligt försökte jag springa om alla jag såg!

Så kom jag slutligen till målområdet och möttes av folkets jubel … nåja, Annas bror stod i alla fall där och hejade på mig. Vilka de andra hejade på, vet jag inte. Men vilken eufori jag kände, det var helt fantastiskt!
Sedan kom regnet, men vad gjorde väl det? Jag yrade omkring, letade mina överdragskläder och träffade på Anna. Vi kramade om varandra, hoppade och skrek som galningar: ”VI HAR GJORT DET, VI HAR GJORT DET!”

Och vi hade verkligen gjort det. Erövrat En Svensk Klassiker. Gissa om det kändes toppen! Efter värsta, största pizzan på kvällen, landade vi lagom möra i säng och vaknade stela, trötta och med huvudvärk. Men vad gjorde väl det, när vi verkligen hade gjort det J
 
//Karin publicerade Carins härliga beskrivning av En Svensk Klassiker