Utsatta barn och svaga vuxna

Ramona av Marta Söderberg

Två olika böcker om unga flickor. Båda har med sej erfarenheter från uppväxttiden som ingen skulle behöva bära på. Båda uppvisar klara självskadebeteenden. Jag tyckte bäst om boken "Ramona" av Marta Söderberg. Den är lätt att komma in i och lätt att följa.

Ramona känns som en i grunden ganska vanlig tjej, fast hon sen har drivit iväg så långt i svarta tankar och självskadebeteenden.
Ramona är bitter på sin mamma, som flyttade till New York för ett lockande jobb. Det spelar ingen riktig roll att mamman kom tillbaka, för allt var redan sårat och kraschat. Ramona har, som många andra ungdomar, svårt att hitta sej själv. Man förstår att hon utvecklat ätstörningar även om det inte beskrivs så ingående. När "det svarta" kommer över henne skär hon långa djupa sår i armarna och blir ett svårbehandlat "fall" för både familj, skola och socialtjänst. Det blir ett kaosartat bollande mellan behandlings- och vårdboenden.



Runt Ramona finns det trots allt flera sunda människor, som försöker finnas till för henne. Flickan i nästa bok, "Du skulle ha sagt som det var" är omgiven av vuxna med skev

Du skulle sagt som det var
av Ulla-Maja Andersson

relation till ett litet barn. Denna arma unge tassar på tå kring sin svårt psykiskt sjuka mamma. Farfar och flera närstående utnyttjar henne grovt. Det finns ingen att verkligen lita på och flickan utvecklar själv en sjuk syn på vad som är normalt och friskt i förhållandet mellan vuxna och barn.

Man härdar ut att läsa boken eftersom en terapeut kommer in i handlingen. Varvat med tillbakablickar följer man som läsare samtalet mellan terapeuten och flickan.


//Karin

Att inte vilja se

I år är det 70 år sedan kvarvarande fångar i koncentrationslägret Auschwitz befriades. 70 år - inte längre tillbaka än att det fortfarande finns människor som var med, som upplevde Sveriges roll under andra världskriget och som följde massmedias rapportering medan allt pågick.

Fjärde delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet handlar just om svenskar och norrmän under andra världskriget, med utgångspunkt från familjen Lauritzen i Sverige. Boken heter "Att inte vilja se".

Bröderna Lauritzen är nu framgångsrika ingenjörer och affärsmän. Deras familjer lever bekymmerslöst sommarliv i skärgården och kan frossa i bristvaror, som inte gemene man har sett mycket av de senaste åren.

Det är intressant att läsa hur kriget sipprar in i tillvaron. En dotter engagerar sej i norska motståndsrörelsen, söner söker värvning och nyhetsflödet är minst sagt förvirrande. Familjen, som har fötter både i Norge, Tyskland och Frankrike, har svårt att veta vad som är sant och vad som är rykten och osaklig propaganda.

Några tar ställning, andra vill inte veta - vill inte se.

//Karin

Paper towns - pappersstäder

Jag tänkte försöka klämma några engelskspråkiga ljudböcker för att pigga upp språkkunskaperna.
Den första blev "Paper Towns" av John Green. Det är en ungdomsbok och jag skulle tro att det kan vara en av förklaringarna till att författaren använt rätt många ord som inte frekventerades under engelsklektionerna när det begav sig förra seklet.

Huvudpersonen, Quentin Jacobsen, har alltid varit småkär i den spännande granntjejen Margo. Det har förstås skett på avstånd, i smyg. När de var barn lekte de tillsammans och gjorde vid ett tillfälle en väldigt omskakande upptäckt. Som tonåringar har de hamnat längre ifrån varandra och Quentin blir minst sagt förvånad när hon en sen kväll dyker upp via hans sovrumsfönster. De två ska ut på en ganska omfattande nattlig hämndaktion. Quentin finner sej själv körandes runt i mammans minivan hela natten, utförande saker som han aldrig i livet trodde sej kapabel till.

Strax därefter försvinner Margo spårlöst. Nja, inte riktigt spårlöst, det visar sej att hon har lämnat en del komplicerade ledtrådar till Quentin.

//Karin