Tufft uppvaknande i natten

"Men gör det då", sa en sträng uppfordrande röst och jag satte mej lydigt upp mitt i natten. Och svarade nånting i stil med: "jaa..."
Fått tomtar på loftet? Nja, där är det nog redan ganska fullt. Det var så att jag hade börjat lyssna på John Ajvide Lindqvist när han läser sin samling Låt de gamla drömmarna dö.

Ajvides böcker brukar inte vara rekommenderad nattläsning för lättskrämda. Men efter den inledande berättelsen om killarna som brände telefonkataloger med väldigt många namn i... och de fått en revolver av en mager man... somnade jag. Inte alls för att boken är ointressant! Tänker fortsätta läsa/lyssna och återkommer nog med rapporter.

//Karin

Förfädernas verk

Har varit i föräldrahemmet och stått framför svartvita foton på allvarliga anfäder. Funderat på släktdrag och på anfädernas insatser för att forma en framtid. Ju äldre man själv blir desto intressantare verkar det bli att fundera på tidigare släktled.

Och så har jag läst Jan Guillous Brobyggarna. Tror att varken författaren eller boken behöver någon närmare presentation egentligen... Bra, tycker jag att boken var i alla fall. Guillou har förmågan att göra personerna levande och intressanta att följa. Ser fram emot flera delar om de norska fiskarpojkarna som fick chansen att utbilda sig till ingenjörer under en tid när infrastrukturen byggdes upp. En del av handlingen utspelades i Afrika, under första världskriget. Det var en intressant infallsvinkel, med funderingar kring kolonialism, rasmotsättningar, troféjakt på vilda djur och mycket annat invävt i handlingen.

//Karin

Bokfilm

Nej, jag hade faktiskt inte läst Marianne Fredrikssons "Simon och ekarna",  trots att jag som  bibliotekarie förstås borde ha läst den redan innan den kom ut. Helst innan hon, Marianne, ens hade börjat knattra på datorn för ett första utkast...

För vi har väl läst alla böcker på bibblan...? Eller?


Hur som helst. Filmen har jag nu lånat på bibblan och sett på TV och den var klart sevärd! Så boken måste vara dunderbra...


Simon växer upp i arbetarklassmiljö i andra världskrigets Sverige. Han blir god vän med Isak, som kommer från en välbärgad judisk familj.  Det finns något gåtfullt kring Simon, han känner sig annorlunda och vill gärna gå mot andra mål än framförallt fadern tycker är lämpligt.

Filmen innehåller många olika intressanta vinklar och jag tror att den kan vara sevärd för många, inte svårtillgänglig och tung trots ämnet. Skådespelarna är uttrycksfulla och behagliga att lyssna till. Intressant att unge Simon genom ett tidshopp plötsligt förvandlas till en Skarsgård! Skarsgårdarna kan konsten att dyka upp överallt...likt Egyptens gräshoppor. Men det gör ju inget för de kan sitt jobb. 

//Karin