tisdag 10 juli 2012

Vansbrosimningen eller Vi hade varken tur med vädret eller klockan

Den spännande fortsättningen som vi alla har väntat på. Hur skulle det gå för Carin med C i hennes ihärdiga strävan mot En Svensk Klassiker? Varsågod! Rapport kommer här.//Karin (med K)

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Så har man varit till Vansbro och tagit sig en simtur.

Förberedelserna har inte varit sådär jättebra: två gånger hade vi simtränat sedan förra sommaren, min kompis Anna och jag.
Bilkö till Vansbro. Lägg märke till det
föredömliga avståndet framför bilen. (Karins kommentar)
Steg upp kvart över sex, rafsade ner packningen, åt gröt och kokade ägg som jag inte hann äta. Klockan sju åkte vi från Ramsjö, för att vara i god tid. Haha, vilket skämt. Tjugo minuter i tolv hade vi bara fem kilometer kvar till Vansbro. Där tog det stopp på grund av bilkö. Sedan gick det i snigelfart och efter ett tag började folk hoppa ur bilarna och springa, iklädda våtdräkter. Vi valde att se optimistiskt på saken … men insåg så småningom att vi nog kunde glömma den där goda och viktiga lunchen. Där kom de ouppätna, kokta äggen väl till pass. Senare insåg vi att vi kanske också kunde glömma att hinna till vår start klockan tjugofyra minuter över ett.
Tjugo i ett parkerade vi och två minuter senare var vi dyngsura av regnet. Småsprang åt ett håll för att hämta startkuvertet och det var inte närmsta vägen. Klockan ett småsprang vi åt andra hållet, mot starten. Det var inte heller närmsta vägen. Bökade in oss i ett överfullt, geggigt och vattenpöligt omklädningstält. Med stora besvär lyckades vi åla oss i våtdräkterna. Så ut ur tältet för att lämna väskorna. Tyvärr regnade det så mycket på mina glasögon att jag varken kunde se till Anna eller var man skulle lämna väskan. Jag irrade omkring en stund och lyckades till slut bli av med min väska. Sedan klämde jag in mig i nästa startgrupp som skulle iväg (vår hade redan stuckit förstås).
Äntligen i vattnet kändes det härligt och inte alls som 17,4 grader. Det var bara att simma på. Efter två kilometer, där älven delar sig, skulle man svänga till höger. Då blev det motströms, kallare vatten, vågigare och ganska trångt. En och annan spark fick man, och en och annan kallsup. Fortfarande kände jag mig pigg som en mört. Så pigg att jag ökade farten. Det skulle jag inte ha gjort, för då fick jag krampkänning i benen och det var bara att ligga och paddla med armarna, för att sedan återgå till marschfarten igen. Nä, man ska inte försöka briljera …
Efter en timme och nitton minuter var jag i mål. Där blev jag haffad av sjukvårdspersonal och förd till ett värmetält, eftersom min skepnad hade bytt till en lila färg. I tältet fanns många andra lila människor. Jag satt där en stund under en filt, innan jag duschade och bytte om i regnet. Traskade sedan barfota i geggan (skorna var ju ändå precis dyngsura) och fick mig ett välbehövligt mål mat.
Och vips, så var det tredje delmålet i kampen att erövra En Svensk Klassiker avklarat! //Carin me

2 kommentarer:

  1. I've been a graphic artist artist for over 18 years now. I am really a novice to writing a blog and came upon your website when researching design web sites. I want to admit how stimulated I am with your resources as well as the entire high quality of your website. I'm hoping I can established
    a website similar to your own and will keep an eye on
    your articles with great focus. Thanks a lot for that inspiration friend.
    Take a look at my webpage - design blog

    SvaraRadera
  2. strongt gjort !!

    SvaraRadera