tisdag 27 september 2011

Ursäkta, men vad exakt menas med ett veck av sanning i det falska?

Som gymnasiebibliotekarie funderar jag ofta på hur man kan framställa läsning som något givande för dem som inte är ett dugg intresserade. Det är inte helt lätt alla gånger och det blir inte lättare när en del förståsigpåare beskriver läsning som något exceptionellt fint och viktigt.
Missförstå mig inte, det är viktigt, men inte för att det är fint eller för att det är konst och obegripligt utan år av universitetsstudier.
I min värld är det viktigt att läsa eftersom man annars får svårare att vara delaktig i samhället. Att förstå en text och kunna hantera ett språk är grundläggande för varje människa och därför det minsta man kan begära av folk som jobbar med litteratur och läsning är att dem inte medvetet skrämmer bort folk med högtravande språk eller genom att nedvärdera vissa genrer.
aftonbladets kultursida 2011-09-25, skriver litteraturforskaren Anders Johansson om romanen som en stelnad litterär form och beskriver litteratur på följande sätt:

"Litteratur är ett fasthållande av det liv som rinner mellan fingrarna. Litteratur är omedveten historieskrivning av sin epok. Litteratur är sedimenterat begär, en skärva av frihet i en värld reducerad till nytta, en sista flämtande politisk möjlighet, ett uppror mot alltings kontingens, ett veck av sanning i det falska. Kanske finns det inget viktigare"

Hängde ni med? Själv skrattade jag högt när jag läste texten första gången och jag fnissar fortfarande sporadiskt när jag läser om den. Sällan eller aldrig har jag sett litteratur beskrivas så pretentiöst och jag blev faktiskt lite arg och tänkte hoppas att ingen läser det här och får vatten på sin kvarn om att böcker bara är för dammiga professorer och snobbar.
Visserligen så är texten säkert skriven för personer med ganska avancerad förståelse i ämnet men den är också publicerad i en kvällstidning och det innebär en bredare publik. Jag uppmanar därför alla att dra på smilbanden inför texter av den här typen och för allt i världen; ta dem inte på allvar.
Litteratur kan säkert vara allt det Johansson försöker beskriva men det är också berättelser skrivna för att underhålla och det är verkligen inget fel med att kombinera nytta med nöje

Peter Hirseland

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar